Efter tretton år och sju miljoner sålda böcker i 34 länder har nu bokserien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman, den ”vandrande katastrofen”, gått i mål. Skulden man bär är den åttonde och sista boken, men det är inte slut före Hans Rosenfeldt har pratat om boken på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall.
Titeln Skulden man bär är en alldeles korrekt varudeklaration, här handlar det mycket om skulder, inte minst Sebastian Bergmans egna försyndelser genom många år som han själv våndas över, försöker bli en bättre människa, släppa sitt sexmissbruk och tona ner sin vanliga roll som arrogant översittare. Det går så där och nu bestraffas han också av en beslutsam seriemördare som riktat in sig på människor i Sebastians omgivning samtidigt som morden kopierar tidigare fall som han varit inblandad i med kuslig detaljrikedom. Det blir naturligtvis en riktigt underhållande läsning med flera olika trådar som vävs samman till en dramatisk final.
Riksmord befinner sig i kris sedan en av de ledande medarbetarna, Billy Rosén, avslöjats som seriemördare, kanske kommer den framgångsrika gruppen att läggas ner? Gruppen sorterar under NOA med den intriganta chefen Rosmarie Fredriksson, ”hon hade fått Machiavelli att framstå som en konsensusinriktad vekling”, och hon placerar all skuld på Torkel, mångårig och omtyckt chef för Riksmord som tvingas till tidig pension och hängs ut mycket brutalt i media där han beskylls för allt mellan himmel och jord. Vanja Lithner befordras till ny chef i en väldigt svår situation, inte minst eftersom Billy varit hennes bästa vän.
På en grisfarm i Västerås hittas en kvinna i sextioårsåldern mördad och Riksmord kallas dit. På väggen bredvid kroppen står det: Lös det här Sebastian Bergman. Där finns också några siffror målade på väggen. Sebastian har i många år då och då konsultat på Riksmord som profilerare och även om Rosmarie förbjudit det tar Vanja med honom till brottsplatsen, hon tycker sig inte ha något val. Sebastian känner inte alls igen offret, men han har fel, det finns en koppling. Det blir fler som mördas, alla med kopplingar till Sebastian och alla kopierar olika fall som han tidigare arbetat med, i vissa fall detaljer som aldrig varit offentligt kända. Uppenbarligen är Sebastian måltavlan.
I en annan tråd återser vi australiske Tim Cunningham som i en tidigare bok sökt sig till Sebastians psykologpraktik för att bearbeta ett trauma. Han valde just Sebastian eftersom de delar den smärtsamma erfarenheten av att förlora ett litet barn i tsunamin 2004. De två kom rätt nära varandra, den professionella relationen övergick till vänskap. Nu har han hittats död i Stockholm och hans dotter Cathy kommer till Sverige där hon söker upp Sebastian, hennes pappa hade sagt att det var viktigt att de träffades. Ingen av dem förstår varför men när de börjar prata inser Sebastian att ingenting av allt det som Tim berättat för honom stämmer, allt var lögner.
Det finns mycket att imponeras av när det gäller dessa författare, inte minst för deras förmåga vårda även små biroller. Bland många exempel finns lapplisan Ewa som oroar sig över dotterns relation med den på ytan så charmige Alexander, hon tror att han misshandlar dottern och vet inte hur hon ska hantera det. På två och en halv sida får vi en bra bonusnovell, som hos andra kunde ha blivit en enda mening; Ewas enda roll i den större berättelsen är att hon hittar en eftersökt bil.
Om serien verkligen är slut är en öppen fråga, författarna är upptagna med många andra projekt men om lust och möjlighet skulle uppstå så går den naturligtvis att återuppväcka. I vilket fall som helst kan bara konstateras att de är ruggigt skickliga på att väva samman riktigt underhållande berättelser.
Anders Kapp
Bokfakta:
- Titel: Skulden man bär
- Författare: Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
- Utgivningsdag: 2023-09-18
- Förlag: Norstedts
- Antal sidor: 366
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen presenterar Hans Rosenfeldt
