Hur kan en sportsjournalist omvandla sina erfarenheter till en halsbrytande och fartfylld skröna? Det får du veta mer om på Svenska Deckarfestivalen 15-18 november när Patrick Ekwall kommer dit med sin första roman, thrillern Kattfisken. Vår recensent har läst boken, som han tycker levererar stor läsglädje.
Patrick Ekwall är en av landets mest kända sportjournalister med en lång TV-karriär där han följt idrott av olika slag runt hela världen. Han har kommit ut med några böcker tidigare men Kattfisken (2023) är hans skönlitterära debut, dessutom starten på en planerad serie deckare/thrillers. Det här handlar om actionfylld spänning på internationell nivå även om basen för berättandet finns i Sverige. Rätt ovanligt är den stora mängden verkliga och kända personer som dyker upp vid sidan av hans fiktiva karaktärer som skulle kunna kallas färgstarka, men det vore en underdrift. Kattfisken är en halsbrytande och fartfylld skröna, inte helt problemfri men på totalen levererar den en mycket lustfylld läsning.
Man kan säga att berättelsens många olika delar roterar kring två nav där det ena är det som redan titeln indikerar, nätbedrägeri, men låt oss börja med det andra.
Ett nav är femåriga Majken. Hennes gudfar heter Frankie Larsson och om jag förstår rätt är han den återkommande huvudpersonen i den serie som den här boken inleder. Som karaktär är han en blandning av James Bond, Jason Bourne och liknande figurer. Tidigare idrottsstjärna, bland annat världsmästare i thaiboxning, med ett enormt våldskapital, väldigt smart och det finns knappast någon kvinna som inte omedelbart faller för honom. Men det finns ingen kvinna som betyder riktigt mycket för honom; det gör däremot Majken, hon är det viktigaste som finns i världen för honom, de håller nära kontakt.
Frankie var god vän med hennes föräldrar som numera är döda, så flickan lever nu hos ganska sunkiga fosterföräldrar, Erik och Petra Törnquist-Westberg (riktigt hur det kunde gå så illa får vi aldrig förstå) och de ogillar flickans nära relation till sin gudfar. Ansvarig för föräldrarnas död var en gangsterboss och krogägare som kallas Hövdingen (heter egentligen Sonny Musa Jalonen) och han är en person som Frankie verkligen hatar. I bokens inledning har han just blåst Hövdingen på mer än tolv miljoner kronor vilket han är väldigt nöjd med. Hövdingen är ute efter hämnd, hans jakt på Frankie för oss över stora delar av världen i en galopperande dramatik där det dyker upp mängder av fantastiska karaktärer, bland många andra en kvinnlig polis på Island som det blir svårt att glömma. Jakten är en väsentlig del av boken.
Över till det andra navet, bedrägeritemat. Bedragare har alltid funnits och även distansbedrägerier, där bedragare och offer aldrig träffas, har hållit på länge. Alla äldre kommer ihåg de så kallade Nigeriabreven som började spridas på sjuttiotalet innan internet slagit igenom.
Med internet och särskilt sociala medier blev i stort sett alla bedragare; de allra flesta gör sig själva litet mer intressanta på nätet än de är i verkligheten vilket är en sorts bedrägeri även om det inte är brottsligt. En del blir väldigt bra på det, lockar stora följarskaror, blir influencers med ett modernt begrepp, kan tjäna mycket pengar på denna sorts bedrägeri som fortfarande inte är kriminellt.
Från verkligheten går vi tillbaka till Kattfisken. Jag gillar verkligen titeln och det hänger samman med min barnsliga förtjusning över etymologiska absurditeter; ord som rör sig över tid och rum, startar i någon sorts logik som successivt förloras helt, typ när logiska nattygsbord i princip helt slagits ut av absurda nattduksbord.
Kattfisken är en sorts försvenskning av engelskans catfish i bestämd form. På engelska beskriver det en fisk och dessutom en nätbedragare med falsk identitet. Varför då, frågar man sig, och i steg ett är svaret enkelt. Det är hämtat från den amerikanska dokumentärfilmen Catfish (2010) som följer ett verkligt och jämförelsevis oskyldigt nätbedrägeri (blev senare också en TV-serie).
Kattfisken i den här berättelsen heter Julia Proper och hennes första steg i bedrägeritrappan var lagliga; hon blev en framgångsrik influencer, tjänade mycket pengar på det, men konkurrensen på den marknaden hårdnade och inkomsterna minskade. Hon har hunnit bli tjugofem och har nu etablerat en central för romansbedrägerier i svensktäta Marbella på spanska solkusten, en lägenhet som förvandlats till kontor där verksamheten pågår dygnet runt, alla dagar i veckan. Hon har rekryterat medarbetare från olika delar av världen som arbetar i skift i denna internationella verksamhet som är helt inriktad på framgångsrika män. De lockas av vackra unga kvinnor, falska identiteter, och blir snart av med mycket pengar på olika sätt. Om det krävs för ett avslut kan Julia klä ut sig till den falska identiteten och prata med offret via Facetime, hon är fantastisk skicklig på detta och är på väg att bli stormrik. En av hennes måltavlor är Hövdingen som hon verkligen hatar. Skildringen av denna professionella industri tillhör höjdpunkterna i läsningen.
De olika delarna vävs så småningom samman på vägen mot en högdramatisk upplösning.
Patrick Ekwall har ju i många år rest runt i världen som sportreporter och de erfarenheterna använder han för trovärdig fiktion från de många olika platser dit denna thriller rör sig. Han känner också massor av människor och det finns väldigt många verkliga och kända personer som dyker upp i berättelsen där de blandar sig med fiktionens karaktärer. I somras var jag på en festival utanför London där jag bland annat fick lyssna på en helt fantastisk Blondie, alltså Debbie Harry; obegripligt att hon faktiskt hunnit bli sjuttioåtta år. Jag vet inte om författaren också känner henne men hon dyker upp i boken på ett fantasirikt sätt.
Övervåld är problematiskt på flera olika sätt. Jag har skrivit om det tidigare och ska inte upprepa mig, med det kräver en balansgång på slak lina som är svår. Jag kan tycka att författaren faller några gånger men han är uppenbarligen en fighter och klättrar upp på linan igen.
Jag är inte förtjust över kursiveringar, de bara stör ögats rörelser över sidorna. Här används det frekvent utan att tillföra något alls.
Det finns ett bra driv i språket och ofta kreativa formuleringar; ”det var som att leta efter en älg i en garderob” är riktigt fyndigt, liksom ”bakfylleskitnödig de fucking luxe”.
Visst finns det en del problem men den andra vågskålen väger mycket tyngre, det här är en halsbrytande skröna som levererar stor läsglädje.
Anders Kapp
Bokfakta:
- Titel: Kattfisken
- Författare: Patrick Ekwall
- Utgivningsdag: 2023-10-26
- Förlag: Bokfabriken
- Antal sidor: 478
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen presenterar Patrick Ekwall
