Att kriminologer skriver deckare blir allt mer vanligt; en av de mest framgångsrika är Christoffer Carlsson som är aktuell med Levande och döda, och inte minst ett besök på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall.
Christoffer Carlsson är född 1986 och uppvuxen vid Toftasjön nära Marbäck drygt en mil utanför Halmstad. Han flyttade till Stockholm 2005 för att studera vid Stockholms universitet och blev våren 2014 filosofie doktor i kriminologi. Parallellt med studierna började han också skriva och debuterade 2010 med Fallet Vincent Franke. Sedan dess har han kontinuerligt kombinerat sin akademiska karriär inom kriminologi med det skönlitterära författandet inom samma ämne.
– Jag började skriva som barn, för att ha någonting att göra på landet. Sedan flyttade jag därifrån, reste långt och blev nästan någon annan. Det var så det kändes. Jag skrev sju böcker. Sedan skrev jag Järtecken, som behandlar våldet, sorgen, kärleken och livet i mina barndomstrakter. Det är aldrig långt borta. Jag har passerat trettio. Det är inte mycket, egentligen, men det är något. Och ju äldre jag blir, desto mer tänker jag tillbaka. Lustigt, det där.
2013 kom Den osynlige mannen från Salem som var den första boken i serien om Leo Junker vars fyra delar sålts till 20 länder, och filmrättigheterna är sålda till Lena Rehnbergs bolag StellaNova.
Christoffer Carlsson doktorerade 2014 med avhandlingen Continuities and Changes in Criminal Careers som behandlar frågan om varför människor slutar begå brott. Då hade han samtidigt kommit ut med tre skönlitterära böcker. Utöver allt detta syns Carlsson mycket i medierna, främst i frågor som rör brott och straff. Bland frågorna kan nämnas så kallade ”terrorresor”, vägar ut ur våldsbejakande extremism och diskussioner kring olika förslag från de politiska partierna inom kriminalpolitiken. Kontinuerligt publicerar han också sin forskning om dessa frågor i vetenskapliga artiklar. Han har också blivit känd som expert i TV-programmet Veckans Brott.
– Jag föddes på dagen sex månader efter statsministermordet, 28 augusti 1986. Det är inget som följt mig direkt, men på 20-årsdagen av mordet var jag ändå på plats vid graven och lämnade ett kort brev. Jag skrev att min mamma hade jobbat den natten och att pappa grät när hon berättade.
I dag arbetar Christoffer Carlsson som lektor och forskare i kriminologi vid Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier och som mycket framgångsrik författare.
Hans senaste bok är Levande och döda: 1990-talet går mot sitt slut och en grupp pojkar är på väg att ta klivet ut i vuxenlivet. Men så inträffar någonting, och en av dem bestämmer sig för att lämna bygden, en annan hittas ihjälslagen och snart mister ännu en livet. Poliserna som försöker förstå hur allting hänger ihop återvänder ständigt till två namn: Sander Eriksson och Killian Persson. En het julidag mer än tjugo år senare sker ett nytt mord och återigen har det blivit farligt därute i Skavböke. Porten mellan de levande och döda har öppnats.
Priser och utmärkelser:
- 2019 Järtecken nominerad till Årets bok
- 2019 Stockholms universitets pedagogiska pris för Årets Lärare
- 2017 Nominerad till Svenska Deckarakademins pris för Årets Bästa Svenska Kriminalroman för Den tunna blå linjen
- 2016 Svenska Deckarakademins pris Årets Bästa Svenska Barn- och Ungdomsdeckare för Oktober är den kallaste månaden
- 2013 Svenska Deckarakademins pris för Årets Bästa Svenska Kriminalroman för Den osynlige mannen från Salem
- 2012 European Society of Criminology’s Young Criminologist Award
Utgivna böcker (skönlitteratur):
- 2023 Levande och döda (Halland 3)
- 2021 Brinn mig en sol (Halland 2)
- 2019 Järtecken (Halland 1)
- 2017 Den tunna blå linjen (Leo Junker 4)
- 2016 Oktober är den kallaste månaden (ungdom)
- 2015 Mästare, väktare, lögnare, vän (Leo Junker 3)
- 2014 Den fallande detektiven (Leo Junker 2)
- 2013 Den osynlige mannen från Salem (Leo Junker 1)
- 2011 Den enögde kaninen
- 2010 Fallet Vincent Franke
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen recenserar Levande och döda
- Svenska Deckarfestivalen recenserar Brinn mig en sol
- Svenska Deckarfestivalen recenserar Järtecken
