Debutanten: Björn Renberg

Alla författare har varit debutanter, men alla läsare var inte där när de etablerade började sin bana. Nu har du möjlighet att följa nästa svenska deckardrottning eller krimkung från början. Björn Renbergs Invasionen släpptes ifjol och vi har debutantintervjuat honom. 

Grattis till din debutroman, Invasionen. Vad handlar den om?
Tackar tackar! Vad handlar den om? Efter månader av strider är det svenska försvaret slaget i spillror. Stockholm kontrolleras av fienden, men strax söder om innerstaden finns en liten motståndsficka kvar. Två spaningssoldater får order om att delta i en sista desperat operation som för dem djupt in bakom fiendens linjer, rakt in i stadens hjärta, där de ska lokalisera fiendens bas innan solen går ned.

Hur länge har du arbetat med boken?
Väldigt länge … Jag skrev boken 2012-2014 ungefär och redigerade den ett första varv till 2016. Sedan omredigering igen till 2019. Sedan boken blev antagen 2021 blev det några ytterligare vändor innan den kom ut 2022. Jag har förstås skrivit lite andra texter också under tiden, men för Invasionen såg processen ut så.

Vad var det svåraste med att skriva din debutroman?
Det var nog inte så svårt … Men det tog väldigt lång tid att redigera. Jag gillar att lägga ifrån mig texten och se på den igen med nya ögon. Så itererar jag mig fram till en färdig text så småningom: Lägger till och drar ifrån (mest), förtydligar teman, och upptäcker saker som jag först inte hade en aning om. Jag har inga anteckningar när jag börjar, mer en idé, sen vecklar berättelsen ut sig allt eftersom jag skriver. Och det blir ju alltid något.

Har du någon större plan bakom, en ”master plan”?
Det finns ingen tänkt bokserie kopplad till Invasionen, i nuläget i alla fall. Den som ser en tydlig uppföljare kan höra av sig (med ett jättestort förskott).

Förutom några spännande timmar, finns det något djupare budskap i boken som du hoppas läsarna tar till sig?
Jag tänker att berättelsen ska vara sann mot sig själv, sin värld, sin logik och sina karaktärer. När jag läser en bok stiger jag in i världen och dess gestaltning. Min förhoppning är att den som har läst den här boken bär på en samling känslor, tankar och frågor – ett varande från berättelsen – som man annars inte kan prata om på ett enkelt sätt. Berättelsen är ett sätt att föra över ett paket med tankar och känslor helt enkelt.

För mig är skrivande ett utforskande av en idé, som en slags vakendröm där jag skapar storyn allt eftersom. På så sätt är det roligt att skriva – jag vet inte själv vad som ska hända och skriver för att berättelsen ska ta fast form. Det gör det väldigt svårt för läsaren att lista ut vad som ska hända, vilket gör det spännande.

När berättelsen är klar tycker jag att texten får stå för sig själv. Det är kittlande att själv upptäcka varför vissa karaktärer gör på ett visst sätt, eller förstå varför vissa teman har dykt upp. Och i kontakt med läsaren är det ibland en aha-upplevelse när de berättar hur de uppfattade vad som hände. Jag tänker att jag inte har något tolkningsföreträde.

Har du någon favoritscen eller favoritkaraktär i din bok?
Hela boken utgår från Alexanders, en av de två soldaternas, perspektiv. Så jag väljer honom. Det finns några lager på den löken att upptäcka tycker jag. Jag gillar förhörsscenen mot slutet, för att den blev väldigt kraftfull. Man kan känna lukten av ångest i luften.

Invasionen släpptes i oktober, några månader efter kriget började i Ukraina, vilket gjorde den mycket mer aktuell än du kanske tänkte i förväg?
Boken skrevs bara några år efter att Obama fått Nobelpris (2009), trots att han skulle ta drönarkrigföringen till helt nya nivåer, liberalismen peakade och jag tyckte att det var spännande att utforska något lite utanför boxen. Sedan har verkligheten börjat anpassa sig efter boken på ett otrevligt sätt. Just drönare har en framträdande roll i boken, och även om vi inte har den sammankopplade teknologi som finns i den ännu, så är vi på god väg dit. Om det gäller just moderna ryska invasioner, som den av Ukraina, så är den ju ”bara” en i ledet efter Krim och östra Ukraina, Georgien och Tjetjenien – och kanske inte alls så otänkbar.

Många författare ”gräver där de står”; du har forskat inom bioteknik och i Invasionen förekommer kemiska vapen. Har du använt dig av dina fackliga kunskaper när du hade författarhatten på?
Visst finns det bioteknologiska inslag i boken där jag haft nytta av min forskningserfarenhet, men det finns väldigt mycket faktaböcker för den som vill lära sig mer om saker, också om personliga erfarenheter (gällande krig är t ex With the old breed av Sledge, Krigets färger av Babtjenko eller Zinkpojkar av Aleksijevitj utmärkta).

Vetenskap skapas genom kollegialt granskade publicerade källor. I fiktion skänker fakta autenticitet och tilltro till verkligheten i berättelsen, men fantasin skapar berättelsen. Jag gillar publicerade underlag mer än auktoriteter, och är inte så förtjust i idén om att bara mattanter ”får” skriva berättelser om skolbespisningar. Jag står på fantasins sida.

Vilka litterära förebilder har du, favoritförfattare och genrer som du gärna läser?
Philip K Dick för att han hade en väldigt rik fantasi med ständigt nya bottnar (Mannen i det höga slottet är ett exempel), Michael Crichtons teknothrillers gillar jag mycket (t ex Farkosten och Jurassic Park), Clive Barkers tidiga, mytologiska skräck är också en inspirationskälla (Books of Blood, framför allt In the flesh, utom slutet). Jag gillar spänning, men också välskrivna berättelser i alla genrer. Ishiguro är en sådan favorit. Jag gillar också modern, bilddriven lyrik.

Vad har du lärt dig under processen som du vill tipsa andra, framtida debutanter om?
Fokusera på processen; på skrivandet. En bok är en produkt av skrivandet, inte ett mål i sig. Passa på att utforska berättelsen, lära känna karaktärer, se skeendena framför dig. Det är som en film med oändlig budget och total konstnärlig frihet. Fantastiskt!

Ett tips kan också vara att inte se bakåt, att bara skriva tills berättelsen är klar. Sedan får man putsa och redigera (som att rensa ogräs). Och läs Stephen Kings Att skriva – den är väldigt matnyttig.

Boken har kallats ”techno-thriller” och tillhör en växande del av den svenska spänningsgenren, med t.ex. militär handling. Vad hoppas du tillföra genren?
Jag vill att man ska vara där, precis bredvid huvudpersonen. Det han eller hon vet är det vi som läsare vet. Det huvudpersonen ser, luktar eller hör får vi ta del av. Jag vill undvika en förklarande berättare, överblickar, eller refererande sammanfattningar. Jag tycker att det skapar en tät stämning, men kräver att läsaren engagerar sig så att hen inte tappar bort sig. Det är inte mainstreamsättet att skriva på – många texter har en tydligare berättarnärvaro som sammanfattar och värderar – även om mitt skrivsätt inte är unikt.

Hur ser ditt läsande ut, föredrar du ljudböcker, papper eller e-böcker? 
Jag gillar berättelser i alla former, på papper, e-böcker och ljudböcker. Fördelen med ljudböcker är att man kan gå, diska eller dammsuga samtidigt som man lyssnar på dem. Pappersböcker är taktila och tillfredsställande att skrapa fingertopparna mot. Pocketar passar på stranden. Och e-böcker är praktiska. Jag läser ungefär 5-10 böcker per månad. Tjocka faktaböcker tar längre tid …

Vilken är din senast lästa spänningsroman/deckare?
Andy Weirs Hail Mary … Ingen favorit men ett habilt hantverk. Snart ska jag doppa tårna i lite klassisk skräck, det ska bli kul. Deckare har jag inte riktigt fastnat för (ännu), men osvuret är bäst.

Om någon erbjuder dig att filmatisera boken, skulle du då föredra en långfilm på bio eller en tv-serie? Och vem skulle spela huvudrollen om du fick bestämma?
En långfilm med en visuell fotograf och en studio med djupa fickor. Timothée Chalamet – efter hård bantning – har redan fått huvudrollen. Som han tjatade.

• Titel: Invasionen
• Författare: Björn Renberg
• Utgivningsdag: 2022-10-03
• Antal sidor: 450
• Förlag: Lind & Co
• Hitta boken: Adlibris – Akademibokhandeln – Storytel