En av årets klart bästa debuter, baserat på en kontrafaktisk flygplanskrasch på Medborgarplatsen i Stockholm. Författaren är själv journalist och skildrar dramatiska händelser mycket bra, tycker vår recensent inför författarens medverkan på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, 9 – 12 november 2022.
Har hittills (mars 2022) inte varit överdrivet imponerad av debutantfloden inom svensk spänning i år. Det var bättre förra året, men nu kommer Victor Pavic Lundberg ut med Den som överlever och det är årets klart bästa debut än så länge. Här finns en intelligent intrig, levande Stockholmsmiljöer, intressanta interiörer från kvällspressen, originella komponenter på dramatikmodig nivå, ett fantastiskt språk, men det som imponerar mer än något annat är riktigt starka och levande karaktärer av många olika slag. Huvudpersonerna Loa Bergman och Danijela Mirkovic, journalistkolleger på Aftonposten, har många fler i sin omgivning.
Standard 1A inom spänning är en historisk katastrof av något slag, det är en extremt vanlig komponent; något elände inträffade för länge sedan och kring detta elände finns oklarheter och/eller hemligheter som varit begravda i tystnad under lång tid för att explodera och slå tillbaka i berättelsens nutid. Men det är nästan alltid relativt småskaliga katastrofer som involverar få människor. Att i stället, som här, skapa stora publika katastrofer är uppfriskande originellt. Här har vi en flygplanskrasch mitt på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm med 119 döda, samtliga 109 i planet och 10 på marken. Det är snart tjugoårsjubileum för denna katastrof och i arbetet med en jubileumsartikel dyker det upp en del oklarheter, hittills okända hemligheter.
Som om detta inte räcker har vi dessutom en masskjutning med fyrtiotvå döda på NK i centrala Stockholm för ett år sedan där en av huvudpersonerna, journalisten Loa Bergman, just råkade vara för att handla kläder. Han var nära att dö, en ung kvinna, ett butiksbiträde som han gömt sig tillsammans med, blev skjuten och dessutom blev ett telefonsamtal han hade med sin vän och kollega Danijela Mirkovic mitt under dramatiken direktsänt av henne ut på tidningens nyhetskanal utan hans vetskap. Han knäcktes av händelserna, har varit sjukskriven sedan dess och vill absolut inte ha något med Danijela att göra längre.
När Loa Bergman på rätt skakiga ben återvänder till redaktionen efter sin långa sjukskrivning är det torsdag tjugotredje januari 2020 och det regnar; han kräks på trottoaren på väg till jobbet, nervös och bakfull. Loa var bara tjugoett år när han började på Aftonposten (lika gammal som författaren var när han började på Aftonbladet), trodde att han skulle tvingas vara kvar längre på lokaltidningen hemma i Västergötland innan han skulle få chansen i Stockholm men under de åtta år som gått sedan dess har mycket gått väldigt bra.
Loas chef inser att han är skör när han nu återvänder till redaktionen. Han föreslår att han ska börja med att bara jobba några timmar om dagen. Hans förslag till Loa är att han ska förbereda artiklar om flygkatastrofen, att han som själv är en överlevare från katastrofen på NK kanske skulle ha lättare att få överlevare från flygkatastrofen att öppna sig. Och det är ingen stress med denna uppgift, det är januari nu och tjugoårsjubileet inträffar först i december.
Huvudspåret är flygkatastrofen och de hemligheter som döljer sig kring denna; hemligheter som Loa, så småningom med hjälp av Danijela, gräver fram samtidigt som de försöker återuppbygga den söndertrasade vänskapsrelationen.
Men det finns också flera andra intressanta spår att följa i denna berättelse. Bland annat en grå eminens, en karaktärstyp som jag verkligen gillar, här i form Henry Mountbatten, född 1931 i London i en av de mest förmögna släkterna med nära relationer till kungahuset. Under många år arbetade han för det engelska utrikesdepartementet runt om i världen, känt de flesta som räknas, varit med om det mesta, har initierade kunskaper som få andra om stora världshändelser. Homosexuell i en tid när det inte var så enkelt. Under en period i Washington träffade han Harald Timander på den svenska ambassaden och de blev ett hemligt par. Så småningom, 1970, flyttade de till Stockholm och var sambos i många år i en enorm våning nära Hornsgatspuckeln med två olika ingångar, två olika adresser. Harald dog i cancer 1998 och sedan dess har Henry bott ensam.
Det finns många fler, som några träffsäkert skildrade bubbelentreprenörer, en riktigt obehaglig riskkapitalist och en hel del andra som bidrar i olika delar av den sinnrikt och intelligent uppbyggda intrigen när den växer ut i oväntade riktningar. Här finns en sällsynt förmåga att modigt ta i rejält med dramatiska komponenter och samtidigt hålla den logiska trovärdigheten under kontroll. Och hela tiden ett språk som flyter lätt och klart som en porlande vårbäck. Det var ett bra tag sedan jag var så imponerad av en spänningsdebutant och det ska bli intressant att följa fortsättningen.
Det märks verkligen att författaren har stor vana vid att skildra dramatiska nyhetshändelser, han gör det mycket bra. Ska man hitta något att kritisera är det att den svenska titeln, Den som överlever, är rätt tråkig. Agenten kallar den på engelska för Aftermath som låter bättre och kanske skulle något liknande på svenska, Efterdyningar eller Återverkningar, varit mer intressant?
Det här är första delen i en kommande trilogi och det förvånar inte ett dugg att den redan är såld till några andra länder. Läslyckan efter avslutande sidan 432 var stor och jag ser fram emot kommande delar.
Anders Kapp
Bokfakta:
- Titel: Den som överlever
- Författare: Victor Pavic Lundberg
- Utgivningsdag: 2022-03-25
- Förlag: Bonniers
- Antal sidor: 432
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen presenterar Victor Pavic Lundberg
- Svenska Deckarfestivalen intervjuar Victor Pavic Lundberg
