Vad gör en vattendoktor? Funkar hydroterapi? Hur kunde läkarna missbruka sina kunskaper på 1800-talet? Kanske får du svar på den sortens frågor när du läser Vattendoktorn av Thomas Svensson, eller när du träffar honom på Svenska Deckarfestivalen i november.
Nu har Vattendoktorn kommit ut, Thomas Svenssons andra historiska spänningsroman, och liksom i fjolårets debut Blodgärning får vi som läsare, i alla fall jag, nya intressanta historiekunskaper. I debuten handlade det om den bofasta samefolkningens liv utmed Norrlandskusten, nu är det läkekonstens utveckling under 1870-talet. Då gick man steget längre i vanan att kurera sig genom att ”dricka brunn” och vattnets förmodade läkande effekter gick ännu längre i de vattenkuranstalter som fanns på många håll, bland annat i Sundsvall, där författaren bor. Om man till detta lägger en rätt galen men karismatisk ”vattendoktor” som tar makten över två unga människors liv förenas historielektionen med läsvärd spänning.
I den förra boken befann vi oss i huvudsak i Slädaviken på Alnö utanför Sundsvall men nu flyttar vi in till den centrala stadens västra delar. Bara miljöbygget i sig är imponerande och fascinerande, särskilt för de läsare som liksom jag har någon sorts förankring i Sundsvall. Att få vandra runt i staden som den såg ut innan den stora stadsbranden 1888 förändrade miljön radikalt är riktigt intressant och det måste bygga på ambitiös research. Vattendoktorn ger oss också levande och trovärdiga bilder av hur stadslivet kunde gestalta sig för människor av många olika slag 1875.
Vi möter August Bergman, prästson från Härnösand med en komplicerad relation till sin dominerande pappa vilket innebär att han vägrar besöka sin familj. Kallas ibland för Kandidaten vilket inte är riktigt sant, någon examen blev det aldrig i Uppsala och i flykten från de misslyckade universitetsstudierna har han hamnat som inneboende hos tant Rogberg på Stora Nygatan i västra delarna av Sundsvalls centrum. Han har inte mycket pengar, men drar in en liten inkomst på småjobb för redaktör Axelsson på Sundsvallsposten. August är rätt deprimerad och dränker ofta sina sorger på Wahlgrenska krogen i närheten.
Han träffar Katarina Lindblom, en stark och vänlig ung kvinna som inte har haft det så lätt i livet, men till skillnad från August ältar hon inte sina bekymmer. Hon är prostituerad vilket innebär att hon ibland hamnar i problem men det tar hon med jämnmod, det är enda sättet för henne att försörja sig. När August om och om igen upprepar sina berättelser om hur andra betett sig illa mot honom och skapat hans elände säger hon ifrån: ”Du är som grisarna, en sån där som älskar att vältra sig i sin egen dynga. Varför bökar du omkring i det som varit?”
Utöver depression och alltför mycket alkohol förefaller August också vara en hypokondriker; än det ena än det andra symtomet uppsöker honom. Han hamnar trots sin skeptisism hos ”vattendoktor” Josef Madelstam som arbetar enligt en teori där den helige andes förening med vattnet kan bota det mesta, även den syfilis som doktorn påstår att August lider av. Under den karismatiske doktorns ledning förvandlas Augusts misstro till en stark tro på hans teorier och förmåga. Men Katarina varnar: ”Var inte godtrogen. Och låt honom inte ta med dig upp till källorna!” Hon vet att det bakom anstaltens fasader pågår hemska saker, hon känner till ett och annat om Josef Mandelstam.
Berättelsen rullar på, det blir allt mer spännande och är dessutom riktigt välskrivet. Det som främst lever kvar hos mig efter läsningen är trots allt inte spänningsintrigen utan människorna och miljöerna i 1870-talets Sundsvall.
Jag har få invändningar. Kan hålla med Katarina om att Augusts eländesältande går snäppet för långt och hans godtrogenhet varar väl länge, sannolikt utanför trovärdighetens gränser. Det finns en del korrekturfel, men det är nästan ofrånkomligt för all egenutgivning som saknar tillgång till förlagens textgranskningsprocess, men det är inte så mycket att det stör. Det jag kan sakna en smula är en annan del av historien: just denna tid pågår en stark tillväxt i Sundsvall, en stor andel av Sveriges export skeppas från Sundsvalls hamn, det är en förhållandevis rik stad med många internationella kontakter och den bilden skymtar mest i periferin. Men kanske är det ett klokt val att koncentrera sig på de mer okända delarna av livet just där och då. Jag är riktigt nyfiken på vad han ska ägna sig åt i nästa bok som jag självklart vill läsa!
Handlingen i författarens bägge böcker är i huvudsak tidsmässigt förlagda till den andra halvan av artonhundratalet och geografiskt till Sundsvallsområdet. Bägge är också fiktion som byggs kring verkliga historiska platser och händelser. Men ändå är de ganska olika. Nya Vattendoktorn är bättre strukturerad, Thomas Svensson har utvecklat hantverket och därmed är boken också mer lättläst.
Anders Kapp
Bokfakta:
- Titel: Vattendoktorn
- Författare: Thomas Svensson
- Utgivningsdag: 2021-09-08
- Förlag: Eget (Vulkan)
- Antal sidor: 319
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen presenterar Thomas Svensson
- Stadsvandring i Vattendoktorns spår
