Debutanten: Sofia Rutbäck Eriksson

Alla deckarförfattare har varit debutanter, men alla läsare var inte där när de etablerade började sin bana. Nu har du möjlighet att följa nästa svenska deckarkändis från början. I dag släpps Sofia Rutbäck Erikssons deckardebut Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken, och hon är juli månads debutant på SvenskaDeckarfestivalen.se

Grattis till din deckardebut, Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken. Den släpps i dag som ljud- och ebok, och du ger även ut fem andra böcker under sommaren och hösten med samma huvudperson. Vad handlar serien om?
Tackar så hjärtligt till gratulationerna. Det känns ju helt sjukt roligt att dagen äntligen är här. Vad hände med det här senaste året? Det undrar jag.

Min humoristiska mysdeckarserie handlar om en helt unik och rent ut sagt eminent privatdetektiv – Katarina Zapp – och hennes vapendragare Greta som bor på Malmudden i Luleå. Deras arbetsdagar är väl inte som andra detektivers, utan en gnutta färggrannare och mysigare, men de utsätts icke desto mindre för prövningar värdiga den store Sherlock Holmes. Det bjuds på allt mellan mord och försvunna husdjur, plus någon enstaka kidnappad kunglighet.

Hur inleds serien i första boken, vad är fallet som ska lösas?
I första boken är Katarina Zapp fortfarande revisorn som får dagarna att gå med stora mängder detektivromaner och rysare, samt ett konstant intag av choklad. Inkörsporten till det nya livet är när skumma saker sker i ett företag som hon är revisor åt, samtidigt som bästa vännen Greta blir av med permobilen. Som om det inte vore nog så sker riktigt obehagliga saker i grannskapet och hon får plötsligt användning för all den där kunskapen hennes hjärna sugit åt sig av alla romaner hon läst. Själv påstår Katarina att hon genomgått Sveriges billigaste yrkesutbildning. Jag är beredd att hålla med henne.

Hur länge har du arbetat med böckerna, sex stycken är ju mer än många författare släpper på ett decennium?
[Författaren tar en paus för att skratta högt för sig själv.] Ja. Det är sant. Det låter lite galet. Jag fick idén för drygt ett år sedan och sedan dess har vi arbetat otroligt intensivt med först råmanusen och sedan redigering och korrläsning. Ett av målen var att läsarna inte skulle behöva vänta med tårar i ögonen på nästa Katarina-bok just när de läst/lyssnat ut den första, utan att det skulle finnas några som väntade. Vi tror att det kommer behövas. För enligt våra testläsare är de rejält beroendeframkallande. Men egentligen finns nog endast en anledning till att det har framkallats så många manus: vi har haft så himla skoj. Och när man har så pass roligt som vi har haft vill man inte sluta. Dock ska det erkännas att vi i skrivande stund bara har redigerat de fyra första böckerna och till sensommaren och hösten väntar samma process för femman och sexan.

Hur kom du på att du ville skriva just deckare?
Jag har alltefter att jag uppnått vuxen ålder blivit alltmer mörkrädd och är otroligt känslig för spännande eller läskiga böcker så jag trodde ALDRIG att jag skulle skriva en deckare. Men när Mattias Boström på förlaget Lind & Co skrev på Instagram att han sökte mysdeckare primärt som ljudserier och jag såg de söta omslagen han länkade till, så tänkte jag plötsligt: varför inte? Tekannor, scones, damer på engelska landsbygden som dricker sherry och gräver i rabatter och eventuellt förgiftar någon liten person här och där – något sådant skulle jag kunna skapa. Men istället för brittisk pensionärsdam såg jag framför mig en kvinna något yngre än jag själv, som älskar riktigt tunga kriminalromaner och som desperat behöver få göra något annat än att revidera siffror. Någon som på många sätt får vara min raka motsats med sin kärlek till all sorts spänning och mord i synnerhet.

Dina deckare är skrivna delvis i samarbete med Mattias Boström, förläggare och Sherlock Holmes-expert. Hur blev det så?
Det var inget vi hade planerat men något som känns helt naturligt idag. Vår humor och synen på vad vi vill åstadkomma med Katarina-serien klaffade direkt. Som förläggare bollar Mattias gärna idéer på ett tidigt stadium, något som jag till 100% har välkomnat. Sedan upptäckte vi alltefter resans gång hur kul vi hade och hur många idéer till intriger han sprutade ur sig åt mig och hur bra jag gillade alla förslag. Och när det blev dags för redigering frågade han om han fick skriva in lite egna meningar här och där. Självklart, tyckte jag. Allteftersom vi bollat texten fram och tillbaka hade jag först och främst dött av skratt flera gånger och nickat instämmande åt alla kluriga intrigförbättringar och sedan insåg vi att han fyllt ut boken med många tusen ord. Det var då jag föreslog att han skulle hoppa ombord på ett litet hörn och det gjorde han gärna. Enligt min mening har det gett böckerna massor eftersom han är betydligt bättre på att mörda folk på spännande sätt och när jag sprutar ur mig idéer som ett slags idéfontän har han förmågan att strukturera upp dem där på fontänens botten. Så trots att vi har samma humor och mål, kompletterar vi varandra fint.

Lyssna på ett smakprov från boken, läst av Ellen Jelinek.

Förutom några spännande timmar, finns det något djupare budskap i bokserien som du hoppas läsarna tar till sig?
Vi har valt att dedicera boken på ett speciellt sätt. När den släpps i tryckt form kan ni gärna kika vad där står. Även om Katarina-böckerna sveper förbi i ett hejdlöst tempo, nästan som om du åkte forsränning i Storforsen, Piteälven, och huvudpersonerna främst bjuder på skratt och en spännande intrig, finns ett djup som hela tiden sveper förbi, kanske i en närliggande och stillsammare älv. Katarina och Greta har båda sitt bagage i form av sorg, känslan av utanförskap och familjerelationer som kärvar. Jag hoppas att historierna kan ge hopp till alla där ute och en känsla av att du bara är så udda som du umgås – eller som du inte umgås kanske jag menar. Precis som Katarina och Greta fann varandra över häcken på deras radhus kan alla när som helst hitta den där unika vänskapen som känns precis som att komma hem. Någon som uppskattar dig som du är.

Berätta lite om vad du har skrivit innan, och/eller vad du jobbar med dagligen.
Jag har tidigare skrivit barnböcker. Tre mysterieböcker för barn i åldern 6-9 och Änglabrorsan – en bilderbok om att förlora ett syskon som jag skrev efter att vi förlorade vår son Alfie 2016. Den finns faktiskt översatt till fyra språk och jag blir alltid lika glad när den hittar nya läsare som förhoppningsvis kan hitta sätt att prata om sorg och saknad. Mitt vardagsarbete är så fantastiskt att jag anordnar sociala aktiviteter för seniorer på ett trygghetsboende. Underbart roligt.

Vilka litterära förebilder har du, favoritförfattare och genrer som du gärna läser?
Jag läser antingen feelgood eller mysdeckare. Feelgoodböcker får gärna vara åt det lite udda hållet, men även traditionella berättelser faller mig ofta i smaken. Det är något med den mysiga stämningen och de hoppfulla sluten som tilltalar mig oerhört. När det gäller deckare har jag två författare som jag verkligen beundrar och läser allt av. Det är Christina Olséni och Micke Hansen. Jag älskar både Morden i Falsterbo-serien och böckerna om Ester Karlsson med K. Det jag uppskattar med deras böcker är karaktärerna, humorn och de icke-alltför-blodiga morden som löser sig till slut. Jag gillar verkligen pusseldeckarkänslan och hur de får mig att skratta högt för mig själv. För ungefär ett år sedan föll jag och fick en ryggfraktur. Jag kunde inte göra allt jag brukar göra, så deras böcker blev verkligen den där livbojen som de har på framsidan av sina böcker. De fick mig att glömma den dunkande ryggen och den luddiga känslan av morfin.

Hur ser ditt läsande ut, föredrar du ljudböcker, papper eller e-böcker?
Jag älskar både pappersböcker och ljudböcker. Men e-böcker läser jag lite mer sällan. Det finns fördelar med alla sätt att ta till sig böcker. Det är oslagbart att hålla i en bok och liksom gosa med den. Men ljudböcker kan jag lyssna på när jag cyklar till jobbet, promenerar, städar och så vidare. Det blir nog ett par böcker i veckan i snitt under året. Ibland mer, ibland mindre. Har oftast både en bok på nattygsbordet och en i öronen. Må hända är det 50/50 mellan mysdeckare och feelgood.

Vilken är din senast lästa/lyssnade spänningsroman?
Just nu lyssnar jag på Hotellgästen som är Olséni & Hansens senaste bok. Det är ett kärt återseende för mig och jag ser fram emot att få veta vad Mårten, Egon och Ragnar ska ta sig för. Jag anar att det blir ett och annat lik och att polisarbetet inte kommer att gå som på räls.

Dina böcker kommer först ut som ljudbok men i augusti släpps de som pappersböcker. Hur ser du på symbiosen eller konkurrensen mellan de två formaten?
Katarinas eminenta detektivbyrå var först tänkt som en ljudboksserie men det är något som har förändrats under resans gång. Så redan i augusti släpps de fyra första Katarina-böckerna som tryckta böcker, det vill säga några veckor efter första ljudbokssläppet. Det känns sanslöst roligt för då har läsarna chansen att ta till sig den eminenta detektivbyrån på precis det sätt som de vill. Jag är inte helt insatt i bokbranschen så jag vågar inte uttala mig om konkurrensen annat än att täta boksläpp och långa serier passar ljudboksformatet ypperligt. Däremot är det ovanligt att släppa fyra tryckta böcker på en gång. Men bokhandlarna har ändå varit positiva till att ta in serien och de som har förhandsläst Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken har varit lyriska så nu går jag och hoppas att serien ska falla fler personer i smaken.

1 december släpper du även en julkalender som ljudbok, skriven tillsammans med din förläggare Mattias Boström. Julkalendern tillhör inte Katarina-serien, men handlar om en pensionerad polis och en deckarförfattare som ställs inför ett mord i ödsliga Arvidsträsk utanför Älvsbyn i Norrbotten. Blir det en meta-deckare?
Det blir nog lite så. Haha! Först och främst är det här en deckare som kanske mer kan klassas som pusseldeckare /glesbygdsdeckare men med visst mys och humor också så klart. Men det kommer vara en ganska markant skillnad mellan Katarina-böckerna och Mordnatt råder, tyst det är i husen, som den heter. Den här boken var Mattias grundidé som jag hoppade in i och tillsammans har vi skapat ett gäng karaktärer och en mysryslig historia kring en liten sjö i utkanten av Älvsbyn. Deckarförfattaren Riita kommer faktiskt dit för att få känna på mörkret i ödsligheten och därmed försöka pressa ur sig sin första ”riktiga” deckare. En riktigt hemsk historia planerar hon skriva, efter en rad framgångsrika mysdeckare. Så ja, det blir en slags metadeckare på ett sätt när vi skriver om henne, men själv har jag inga planer på att börja skriva riktigt läskiga saker. Det finns andra som kan det bättre än jag.

Vad var det svåraste med att skriva din första deckare, efter några barnböcker, om du backar till just den första i serien?
Det svåraste för mig när jag skulle ge mig på att skriva deckare var helt klart att mörda någon, även om det är fiktivt. Jag minns fortfarande mitt mail till Mattias någon gång förra sommaren. ”Mattias! I just killed a man”, skrev jag och lade till instruktionen att det skulle sjungas som Freddie Mercury. Det känns lite sorgligt att någon ska behöva sätta livet till för att Katarina behöver arbetstillfällen liksom. Jag som har väldigt livlig fantasi och i princip känner att bokkaraktärer faktiskt finns på riktigt, känner viss sorg över att behöva skriva en person i graven då och då. Men min tröst har varit att det inte är karaktärer jag fäst mig i. Det blir faktiskt också lättare med tiden, det här med att skriva ihjäl folk.

Vad har du lärt dig under processen som du vill tipsa andra, framtida debutanter om?
Jag skulle säga att jag är för ny för att redan ha lärt mig något. Men jag kämpar med dessa saker:

• Att inte jämföra mig, mitt skrivande och mina processer med andra. Visst är inspiration och diskussioner om skrivande viktigt, men så fort jag börjar försöka arbeta som andra får jag bara prestationsångest och blir stressad.
• Att skriva det jag själv tycker är roligt och bra – det blir bäst då. Åtminstone kommer jag kunna titta tillbaka på skrivtiden som en tid då jag hade grymt skoj. Ett projekt avbröt jag faktiskt efter att jag inte kände den där glädjen och peppen över sidorna som kom till.
• Att inte ha panik över om en scen / ett kapitel blir dåligt. Allt går att redigera senare.
• Att vara snäll med mig själv och acceptera att jag bara kan göra mitt bästa.

Har du någon favoritscen eller favoritkaraktär i den första boken?
Helt ärligt är jag på gränsen till ohälsosamt förtjust i alla karaktärer i boken. Jag kan ibland gå och fnissa för mig själv över vad Katarina skulle säga till Greta om de just hört det jag hört. Och jag går ofta och tänker på Sonnys konspirationsteorier och ser framför mig hur Parvis passivt-aggressivt chippar runt med skinntofflorna. Men min favoritscen i första boken är när Katarina på ett mycket kreativt sätt tar sig förbi ett larmsystem som känner av kroppsvärme.

Den svenska spänningsscenen är stor, det är mycket och hård konkurrens; vad hoppas du tillföra genren?
Jag hoppas tillföra genren en serie med näst intill beroendeframkallande böcker om levande karaktärer som med värme och humor löser brott i mysiga miljöer. Förutom det enligt min fantasi tillfixade Malmudden i Luleå och Luleå med omnejd kommer deckarduon Katarina och Greta resa runt en hel del i Norrbotten så det blir också en chans för läsarna att se sig omkring här uppe, i de vackraste av miljöer. För även här sker ett och annat mord. Åtminstone i den här författarens fantasi.

Om någon erbjuder dig att filmatisera böckerna, skulle du då föredra en långfilm på bio eller en tv-serie? Och vem skulle spela huvudrollen om du fick bestämma?
Helt klart en tv-serie. Jag är en serie-person som gillar att återkomma till samma karaktärer om och om igen. Ända sedan jag började skriva om Katarina har jag försökt se böckerna som en tv-serie i mitt huvud. Vem som skulle spela huvudrollen är svårare. Uppläsaren Ellen Jelinek gör ett eminent arbete som Katarina i ljudböckerna. Så jag väljer nog henne.

Bokfakta:

• Titel: Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken (ljud och ebok)
• Författare: Sofia Rutbäck Eriksson
• Utgivningsdag: 2021-07-05
• Förlag: Lind & Co
• Länk: Författarens Facebook
• Hitta boken: Adlibris – Akademibokhandeln – Storytel

Seriens utgivning:

• 2021-07-05 Gräset är alltid blodigare på andra sidan häcken (ljud och ebok)
• 2021-07-19 Detektiv på hett plåttak (ljud och ebok)
• 2021-08-02 Mord och gröna skogar (ljud och ebok)
• 2021-08-16 Bättre dö än illa fäkta (ljud och ebok)
• 2021-08-12 Alla ovanstående som tryckta böcker
• 2021-09-13 Varning för dödlig fara (ljud och ebok)
• 2021-10-22 Jag drömmer om ett mord hemma (ljud och ebok)