Karl Arne Blom skrev eller medförfattade 120 böcker från debuten i 1971, varav en stor del var deckare i någon form. Han var även ledamot i Skånska Deckarsällskapet och Svenska Deckarakademin.
Som författare och översättare var han känd som K. Arne Blom. Han var en kännare av kriminallitteratur genom historien och enligt egen utsago var de viktigaste författarna i genren franska Georges Simenon, amerikanska Raymond Chandler och – för svenskarna – Stieg Trenter. Det handlade om berättelser som var större än gåtorna i böckerna, om bilden av Europa respektiva USA i tiden då böckerna skrevs.
K. Arne Bloms första riktiga jobb var som journalist men han gick snabbt över till det litterära skrivandet. Blom kände väl till miljön han skrev om i debuten Någon borde sörja (1971). Natten till julafton hittas en död man på en gata i centrala Lund, troligen påkörd av en smitare. Polisen vet inte vem han är, det finns inga vittnen och inga nära anhöriga. Polisens efterforskningar leder dem rakt in i studentvärlden, som visar sig vara allt annat än spex och kårdanser. Här ryms även isolering, ekonomiska bekymmer och mord. Blom hade varit kurator i en studentförening i Lund som bildades 1668 och tog på sig att skriva flera deckare från studentmiljöerna i staden som i princip skulle bli hans hem. Själv föredrog han begreppet kriminalroman. Ofta blev det serier när han började nya skrivprojekt. Metoden var att välja miljöer, epoker eller teman och sedan det antal romaner som krävdes för att belysa problematiken. Någon borde sörja blev TV-serie i samproduktion mellan finska YLE och svenska TV2 1975.
K. Arne Blom (Foto: Magnus Torle.)
I sju kriminalromaner dök Blom ner i brottsligheten i Himmelsholm, med födelseorten Nässjö som förlaga.
Under 70- och 80-talet översatte Blom ett antal böcker till svenska, bland annat deckare och thrillers av Arthur Conan Doyle, Tony Hillerman och Jack Higgins. I författandet ingick också manus till radiodeckare och TV-serier.
1988 började Blom på en omfattande romanserie om Sverige under Andra världskriget. I sju böcker dramatiserade han varje krigsår med utvalda teman. Genren kan sägas att vara en blandning av äventyr, krigsberättelser, deckare eller spionthrillers.
Han lekte även i andra genrer och skrev 1979 – 1981 en science fiction-trilogi om poliskommando EEV 2229. Handlingen var lagd till 1999. I den första boken, Mannen i gränden, får DN-journalisten Walter Bengtsson ett telefonsamtal från en främmande kvinna som uppger sig heta Lena Wall. Hon är angelägen om att få träffa honom genast. De stämmer träff men kvinnan dyker aldrig upp. På vägen hem mördas Bengtsson och strax därefter även Wall. Polisen inleder nu jakten på mördaren eller mördarna. Är det en slump att de mördades nästan samtidigt? Och kan Bengtsson ha inspirerat till namnet på Liza Marklunds Annika Bengtzon? I en av Bengtzon-deckarna finns även en Wall med.
Serien om kommissarie Morten Dahl-Nielsen blev den sista deckarserien, utgivna från 1995 med Offerlamm. Det valda temat var religion och katolicismen. I avslutningsboken Ett bländande mörker (2000) anmäls tre skilda personer, utan synbart samband med varandra, försvunna vid ungefär samma tidpunkt. Vad förenar en enstörig tidningsutdelare, en efterbliven medelålders hemmason och en desillusionerad änkeman? Dahl-Nielsen utreder försvinnandena och får än mer att fundera över när ett äldre par blir mördade i sina sängar. Dessutom blir en av Mortens kolleger vid Lundapolisen misshandlad till döds på öppen gata. Har det meningslösa, anonyma våldet slagit till i den forna idyllen Lund?
K. Arne Bloms projekt var nu att skriva om ”det svenska avhumaniserade, avkristnade och avmoraliserade samhället [som] som fortfarande råder. Om kärnfamiljens sönderfall [och] om alla fredagsbråk och om att knivar var legio. På det stora hela taget är det fortfarande så. Fast kanske en aning värre” tyckte Blom i en krönika i DAST 2009 där han jämförde med samhället anno 1982. Efter fyra polisromaner tyckte han det fick räcka och övergav tanken på att skriva över tjugo böcker i serien om Dahl-Nielsen. Efteråt ägnade han mer tid åt annan skönlitteratur och faktaböcker om bland annat Hallands, Skånes och Lunds historia.
K. Arne Blom var väl ansedd och valdes till ledamot i Skånska Deckarsällskapet och Svenska Deckarakademin. Han var ordförande i Asociación Internacional de Escritores Policíacos (AIEP, det internationella sällskapet för deckarförfattare) och reste till Mexico, Cuba och Ryssland för deckarfackligt påfyll. Blom var dessutom ordförande i Författarcentrum Riks og ledamot i Sveriges Författarförbund, samt redaktör för tidskriften Sydförfattaren som utgavs av Författarcentrum Syd och Skånes Författarsällskap. Blom var en av sex deckarförfattare som skrev under den kollektiva pseudonymen Bo Lagevi, med två av de tretton Lagevi-böckerna som gavs ut 1976 – 1978 på CV:et. Han belönades med Sherlock-priset 1974 för Sanningens ögonblick och blev Grand Master i Svenska Deckarakademin 2009.
Deckarjournalisten Bengt Eriksson kommenterade att ”om Sjöwall-Wahlöö […] hade en efterföljare på allvar så var det Blom.”
K. Arne Blom gick bort efter en kort tids sjukdom 20 april 2021.
