Yttsäter är nästan en verklig plats norr om Härnösand. Börja läsa thrillerföljetongen Mörka händelser i Yttsäter här och nu när Svenska Deckarfestivalen i samarbete med författaren bjuder på det första kapitlet av bokserien. Du kan även lyssna på det första kapitlet längst ner. Författaren läser. Staffan Öberg medverkar dessutom på Svenska Deckarfestivalen 2020.
Morden i Yttsäter av Staffan Öberg
Kapitel 1
Tvillingarna besöker sin moster.
5 september, vid lunchtid.
”Pappa, nu går vi och blir borta några timmar”, sa Madde.
”Gör så, hälsa moster så mycket från mig. Mamma kommer hem sent, men ni kan väl se till att ni är hemma före klockan tio.”
”Vi ska bara fika och prata lite strunt med moster. Hon är så kul att prata med. Var är lillebror?”
”Jag tror att han är på sitt rum där nere. Han sitter väl som vanligt framför datorn. Glöm inte att säga hej till honom innan ni går.”
Tvillingarna Madde och Kate hade börjat på sista terminen i gymnasiet efter en lång och skön sommar. De höll nästan alltid ihop och hade båda fått ett sommarjobb på en restaurang i Dalarna. Det var första gången som de varit borta ensamma så länge som i två månader. Mamma hade knappt vågat släppa iväg dem, fast de hade fyllt arton år.
De hade alltid varit klassens ljus och utmärkt sig. Mamma och pappa var mycket stolta över sina döttrar, samtidigt som mamma Elisa var mycket av en kycklingmamma. Hon var ofta orolig för att något skulle hända dem. För att skilja dem åt hade mamma velat att storasyster Madde skulle vara kortklippt medan lillasyster Kate hade låtit sitt självlockiga hår växa ner utefter ryggen. Det passade Madde som hade ärvt pappas tunna hår och lät klippa sitt hår ofta.
Nu var de hemma igen hos mamma och pappa Åkerman med lillebror. De bodde i den lilla byn Yttsäter nära den Ångermanländska kusten, ett flertal mil från närmaste stad. Lillebror Arild var egentligen inte bror till tvillingarna, men det kändes så från första dagen han flyttade in hos Åkermans. Det var efter en förfärlig händelse tio år tidigare, då hans föräldrar hade omkommit i en explosion. Arild kom inte ihåg mycket om sitt tidigare liv. Allt minne var borta, åtminstone trodde man det. Hörseln hade delvis försämrats på grund av explosionen och dessutom hade han blivit stum av chocken, vilket gjorde all kommunikation med honom svår. Trots flera läkarundersökningar hade man inte kunnat bota honom från följderna av katastrofen.
Madde gläntade på dörren in till Arild. Han kunde se i spegeln om någon kom in, men framför allt kände han av doften. Hans luktsinne hade utvecklats utöver det vanliga då hörseln försvagats. Därutöver kunde han läsa på läpparna, vilket gjort att tvillingarna inte lärt sig teckenspråket. De kunde åtminstone prata till honom och han läste vad de sa. Däremot visste de inte vad han ville, om han ville något.
”Hej, vi går iväg och hälsar på moster. Det var länge sedan vi träffade henne. Ska vi hälsa från dig?” undrade Madde försiktigt.
Arild tittade upp med en sorgsen blick. Det var alltid svårt att tyda hans miner. Han klev upp och gav både Madde och Kate en kram och satte sig sedan åter vid datorn utan att ge ifrån sig något tecken.
”Han såg ledsen ut. Tänk om man kunde läsa hans tankar”, sa Kate.
”Jag har aldrig kunnat förstå mig på honom och det är väl för att han inte blivit sig själv efter katastrofen. Han kommer tydligen inte ihåg något från sin mamma och pappa. Det är svårt att förstå vilket liv han har”, höll Madde med. ”Kom nu går vi för jag vill höra lite skvaller. Tror du att hon har träffat någon ny man under sommaren? Hon pratar ju om att hitta drömprinsen. Oj, vad hon är livlig som bjuder på fester och åker bort på sina resor. Mamma kunde väl få lite liv från henne. Dom är så hemskt olika, fast dom är systrar.”
”Jag vill nog ha mamma som hon är och moster som hon är. Fast ibland kan man bli galen på mamma och hennes oro för allting. Det var tack vare pappa som vi fick åka iväg och jobba. Jag hörde när han pratade allvar med mamma och då gav hon till slut med sig. Vi är inga barnungar längre.”
Det var länge sedan de pratade med sin moster, fru Ågren. Många gånger var det lättare att prata med henne än med mamman. Man skulle inte kunna tro att hon fyllt femtio med sitt ungdomliga sätt och utseende.
Hon bodde bara två kilometer bort om man gick utefter vägen. De kunde gena på den smala stigen genom skogen som var kortare, men de tordes inte gå ensamma den vägen trots att de nästan var vuxna.
De föredrog i stället att gå genom halva byn och kom så småningom fram till kiosken nere vid sjön där ungdomarna brukade träffas. Det var första gången de var vid kiosken sedan de kommit hem.
Den var inte bara en kiosk utan hade även en mindre servering med bland annat pizza och grillat. Den låg intill stora vägen med en stor grusplan för parkering samt en promenadstig ner till bryggan vid sjön.
Kate tänkte för sig själv att hon hoppades Mikael skulle vara där. Hon beundrade honom i smyg, men hade inte ens berättat något för Madde. Den romansen var inte så mycket att prata om, tyckte hon.
”Här var det dött. Vad har hänt med kiosken under sommaren? Har alla kompisar stuckit från byn? Vilka trista typer”, tyckte Kate som hade hoppats på att få se Mikael och visade upp en besviken min, så att Madde undrade vad det skulle betyda.
När de tänkte fortsätta promenaden såg de någon komma cyklande utför backen från Wallensten. Det var äldste sonen Fredrik Wallensten. Kate var rädd för familjens båda söner och varnades av sin mamma, som tyckte att de inte skulle prata med någon i familjen Wallensten. Madde menade att de faktiskt var arton år och nu hade de dessutom bott borta hela sommaren och visat att de klarade av det.
”Tjena brudar, vilka sötnosar som är ute på byn. Har mamma släppt ut er på grönbete?”
Tvillingarna sade inget alls utan stirrade med vämjelse på figuren. När tvättade han sig senast? Det luktade gammal rök om honom på långt håll.
”Ni behöver inte vara oroliga, tjejer. Jag har inte tänkt sätta på er, åtminstone inte i kväll. Förresten så sätter jag hellre på er moster, en mogen läckerbit för sig själv uppe vid skogsbrynet.”
”Ge dig härifrån! Vi vill inte se dig”, fräste Madde ifrån sig.
Hon kände ibland en viss oro för sin moster som bodde i sitt hus nära skogen. Innan de hann fortsätta hördes mullret från en bil. Kate vände sig om och upptäckte att det var hennes favorit Mikael, men det satt en snygg tjej vid hans sida. Han klev ur bilen och serverade sitt charmigaste leende mot tvillingarna.
”Vad du mullrar när du kommer. Är det för att få uppmärksamhet av två fina tjejer?” undrade Madde medan Kate stod tyst bredvid utan att kunna bestämma sig för om hon skulle le tillbaka eller inte.
”Hej på er. Har ni kommit hem igen, trevligt? Det har varit tomt utan er båda. Beträffande bilen så har jag bara lite problem med avgassystemet. Ska fixa det till veckan.”
”Vad har du för tjusig pingla bredvid dig? Ska det vara nödvändigt?”
Madde fortsatte konversationen medan blyga Kate också undrade om det måste vara nödvändigt. De var nog intresserade båda två av Mikael och ville inte ha konkurrens. Mikael var lång och ståtlig med långt mörk hår som man lade märke till.
”Jag har min kusin Karin med mig från stan. Hon vill se hur livet är på landet. Hon tror inte att det händer något här. Ni kanske kan ta hand om henne när jag inte har tid. Jag har mitt jobb på dagarna och hon ska stanna en vecka hos oss”, svarade Mikael.
Han tvinnade sin yviga mustasch. Kanske var det den som charmade Kate eller så föll hon för hans långa mörka hår som fladdrade för vinden.
”Visst kan vi väl det, fast nu ska vi se hur vår moster har det. Vi har inte träffat henne sedan vi kom hem och vill höra skvaller. Kanske vi får veta om du har jagat några tjejer i sommar”, skojade Madde.
”Tror du att jag jagar tjejer? Det kanske är dom som jagar mig. Jag har inte riktigt tänkt åt det hållet. Nä, det har varit lugnt och stilla i sommar. Ni kan väl komma och hälsa på när det passar och prata med Karin. Hon gillar säkert tjejsnack. Annars kan ni väl hälsa till er moster uppe på kullen. Det är en trevlig kvinna”, sa Mikael med ett skälmskt leende.
”Kom nu går vi”, sa Madde och drog med sig Kate.
Hon funderade för sig själv vad han menade med det där leendet. Var han också intresserad av deras moster? Alla karlar verkade vara tokiga i henne. Samtidigt hade hon fått för sig att Kate blivit förtjust i honom, men lät bli att fråga sin syster.
De fortsatte att gå en bit på stora vägen tills de kom in på mosters väg. Det var en dåligt underhållen grusväg som inte blivit reparerad efter skyfallet förra hösten. Hon ägde ingen bil och kunde ta sig ned till byn ändå.
”Pappa kunde väl laga vägen. Jag har inte sett den så här dålig förut”, sa Kate.
”Vad det luktar konstigt. Känner inte du något?”
Madde sniffade uppåt vägen och kände en unken doft som från ett slakteri. Hon hade som liten följt med sin pappa till det nerlagda slakteriet, som mosters man haft i grusgropen för att ta hand om älg som man skjutit. Där hade det luktat vedervärdigt. Nu tyckte hon sig känna samma doft och fick kväljningar ju mer de närmade sig huset.
Madde undrade för sig själv vad moster kunde ha hittat på under sommaren. Hade hon avlivat djur som hennes exman brukade göra? Det luktade illa. Hon såg inget speciellt, vilket kunde bero på den höga häcken som vuxit till sig kraftigt under sommaren.
”Jag slår en signal till pappa och frågar om det har hänt något. Törs vi gå längre?” undrade Madde.
En stund senare hade Madde pratat med sin pappa, som inte visste något om en konstig lukt hos moster. Han hade varit där tre dagar tidigare och hälsat på och då var allt som vanligt. Någon hantering av djur sysslade hon inte med. Det var då säkert.
Pappa ville bestämt att de genast skulle ringa honom så snart de hade kollat runt och berätta vad som luktade. För säkerhets skull tänkte han även ringa sin svägerska och höra hur det stod till. Madde kunde höra att även pappa blev orolig, vilket inte hände så ofta.
Tvillingarna närmade sig huset, som var inbäddat bland träden och mest synlig från kullen uppe i skogen. De kände den markanta doften, men såg inget förrän de var framme och öppnade grinden. Båda två ställde sig och skrek rakt ut.
De kunde inte förstå vad de såg. Framför sig på var sin påle satt tre människoskallar sönderslagna och nerblodade. Runt om på marken fanns blod och kroppsdelar utslängda.
Kate höll i sig i grinden och hann böja sig fram innan hon spydde upp hela middagen. Därefter sjönk hon ihop avsvimmad. Madde, som hade bättre nerver, klarade av att ta fram sin mobil sedan hon först sjunkit ner på marken. Hon satt lutad mot grinden bredvid sin syster och förmådde sig att ringa sin pappa. Madde hoppades att mamma inte fick veta något för det skulle hon inte klara.
Pappa hade flera gånger försökt ringa svägerskan utan något resultat. Han hade hunnit oroa sig ordentligt av den där lukten, som Madde pratat om. Han gick ner till Arild och berättade att han måste cykla bort till moster och se om allt stod rätt till hos henne. Arild var van att klara sig själv och nickade bara utan att se sig om mot sin pappa. När pappa Åke var på väg uppför trappan ringde mobilen.
”Kom, kom, kom”, skrek hans dotter i telefonen.
Åke försökte få reda på vad som hänt, men hans dotter bara skrek och grät högljutt och kunde inte få ur sig några vettiga ord. Han ropade direkt att han skulle ta cykeln och vara där några minuter senare. Han hade cyklat den sträckan många gånger, men det hade aldrig tidigare gått så fort.
***
Nere vid kiosken stod Roger och stirrade. Vad var det med tvillingarnas pappa som cyklade förbi som en dåre upp mot fru Ågren? Hade han några nya skäl för att besöka sin svägerska? Det var inte första gången, kunde Roger tycka. Den där mannen uppförde sig misstänkt konstigt.
Roger var lite av en enstöring, som trivdes i Svennes sällskap. Ofta gick han ner till kiosken för att se om det hände något och nu hände det att Åke cyklade förbi.
”Vad har det tagit åt Åke? Han cyklar ju som om han har eld i baken?” frågade Svenne som just kom ut ur kiosken.
”Den karln kan man inte lita på. Han ska väl sätta på henne igen.”
”Vad då sätta på henne igen? Har dom nått ihop? Det har jag inte märkt.”
”Jag vet vad jag vet.”
Roger kisade mot solen och stirrade mot den cyklande Åke som försvunnit uppför backen. Kioskägaren Karl-Evert kom också ut på gården för att ta sig en rökpaus. Han var för det mesta i sin kiosk och kunde ibland till och med hålla den öppen på nätterna. Den var strategiskt belägen intill genomfartsleden och hade en stor parkering för de bilburna kunderna.
Han bodde uppe på kiosken där han hade några rum och kök. Hans stora intresse var att hålla koll på alla i byn. Om han inte var i kiosken så satt han vid fönstret ovanpå och kikade ut. Han ville ju inte undgå om det var något på gång.
”Visste du att Åke har nått lurt ihop med svägerskan? Åtminstone påstår mannen här intill att Åke skulle vara pilsk på henne. Men alla är väl pilska på henne utom du?”
”Det kan nog så vara. Roger vet kanske mer om folk än du kan ana, fast du tror att du äger honom”, hummade Karl-Evert.
”Jag äger väl inte honom. Han står mest och stirrar och säger inte mycket. Jag måste hjälpa honom att ragga brudar, fattar du väl”, tyckte Svenne och försökte urskulda sig, fast han gillade att mästra med Roger som sällan sade emot. ”Vad menar du med att Roger vet mer än jag?”
”Visst fattar jag en hel del. Jag både ser och hör väldigt mycket. Och jag har förstått att Roger vet mycket mer än vad du vet. Vet du något all
egentligen? Du har inte ens fattat att du inte kan ragga brudar med bilen.”
Karl-Evert stod och pyste med sin rondör och en god cigarr i mungipan. Han älskade sina långa cigarrer bland annat för att han hade fått för sig att storleken hade betydelse. Han var ungkarl, hade alltid varit det och tänkte fortsätta på den vägen. Absolut ingen i världen kunde ge honom några order. Om hans kiosk inte dög så behövde de inte vara hans kunder. Karl-Evert krusade inte någon. Från sitt fönster hade han kontroll över allt och alla som rörde sig runt centrum av byn åtminstone ansåg han att han bodde i centrum av byn även om både ICA och skolan låg en halv kilometer bort.
”Vad då ragga brudar? Har du någonsin haft en brud? Du är väl fortfarande oskuld. Det är då inte jag.”
”Du grabben, även om jag är en ungkarl och alltid har varit det och till på köpet med en viss rondör, så finns det kvinnor som både uppskattar intelligens och det som finns under midjan. Du har bara fått omkull Margareta uppe hos systrarna Wedin och hur gammal är hon? Har inte hon blivit pensionär? Det var väl Margareta som tog din svendom, haha. Nä du Svenne, kom inte här och försök att skryta om brudar för där har du inget att komma med. Du såg väl vilket sällskap jag hade på fru Ågrens fest på nationaldagen.”
”Hur var det med Åke? Vad har han med fru Ågren att göra”, försökte Svenne med för att återgå till det ursprungliga samtalsämnet.
”Det är underligt egentligen att en så självklar sanning är undanhållen så många människor. Det är säkerligen enbart din kompis och jag som vet vad som försiggår i den här byn. Vi vet naturligtvis att även du kastar åtskilliga blickar på fru Ågren, men dom är oskyldiga jämfört med innehållet i andras blickar. Det finns dom som har farliga blickar som kan skada. Men mer än så kommer inte från mina läppar”, sa Karl-Evert och släckte sin cigarr som han njutit av och drog sig åter in till sin kära kiosk.
Roger hade redan dragit iväg hemåt till sin lya i hyreshuset intill ICA. Han trivdes också att sitta vid sitt fönster och hålla reda på vad som var på gång i byn. Han hade fördelen att ta del av kommersen inne i butiken eller ute på parkeringen när någon hade försäljning där ute.
Svenne visste inte vad han skulle tro. Kunde det ligga något i allt trams som Karl-Evert svamlade om och som även Roger påstod sig veta? Varför visste de så mycket som han inte visste? Svenne ansåg att det var han, som skulle veta mest.
Han bestämde sig för att han måste förhöra sin kompis, men först borde han kontrollera hur det var med fru Ågren. Visst var även han förtjust i henne och det skulle ingen annan lägga sig i. Varken Roger eller Karl-Evert hade rätt att insinuera något.
Hur kunde han förklara ett besök hos fru Ågren om inget hade hänt henne? Han måste snabbt hitta på en ursäkt för att han var nyfiken. Enligt Karl-Evert hade tvillingarna gått upp till henne bara en kvart tidigare. Därefter kom Åke och cyklade som om det hade hänt något. Svenne funderade på vad han skulle hitta på? Han bestämde sig för att köra långsamt uppför backen och på håll se om det bara var inbillning. Då kunde han vända om och låtsas som inget, om någon frågade.
Bara någon minut senare gled han sakta uppför grusvägen. Vilken usel väg hon har, tänkte han, det kunde bli stenskott på lacken om han hade otur. Någon borde hjälpa henne att skrapa till en vettig väg upp till gården och det kunde väl Åke göra när han ändå var hennes svåger, tyckte Svenne.
Han kände en konstig lukt trots att han fällt upp taket. Han vevade ner rutan och märkte att bilen fylldes med en förfärlig stank, så han vevade genast upp rutan igen och stannade bilen. Vad var det för konstig lukt, som mötte honom från fru Ågrens gård? Svenne lämnade bilen och gick sakta mot gården och hörde ett svagt jämrande.
När han närmade sig såg han först Åke som stod på knä och höll i sin dotter Madde i famnen. Det var hon som jämrade sig. På backen låg tvillingsystern orörlig. Han kunde först inte förstå. Det såg ut och kändes som om en oerhörd katastrof hade drabbat dem, men häcken dolde gårdsplanen intill huset.
När han tittade in mot huset såg han pålarna och allt annat på marken. Nu förstod han vad det var som luktade och varför de andra var så chockade.
”Vad fan har hänt här? Det ser värre ut än i ett slakthus. Har du ringt polisen?” frågade Svenne.
Åke var vit i ansiktet och helt stum. Han kunde inte få fram ett ljud utan stod med Madde i famnen.
Svenne, som varit på militärt uppdrag i utlandet, blev inte helt lamslagen utan tog upp sin mobil och ringde 112. Här hade hänt en katastrof och alla resurser måste kallas in.
”Skicka all polis och ambulans snarast! Här finns döda människor och flera som är chockade”, skrek Svenne i telefon trots att han ansåg sig vara cool.
”Vem är det som ringer och varifrån”, fick han som svar.
”Men för helvete. Fattar ni inte? Jag heter Svenne och här har begåtts flera mord. Det sitter tre dödskallar på var sin påle och kött och blod utspridda på marken. Sätt fart för fan!”
”Var ringer ni ifrån?”
”Det är hos fru Ågren i Yttsäter. Skicka allt ni har! Jag måste ta hand om dom som har svimmat. Det är ett par tvillingsystrar och deras pappa som är chockade och kan inte prata. Fattar du vad jag säger eller är du dum i huvet, jävla kärring. Skicka polis och ambulans nu!”
Svenne var också på väg att tappa besinningen. Han stod mitt i en katastrof och tanten bara frågade på utan att reagera. Han stängde av samtalet och såg sig omkring. Åke vaknade upp och tittade med kritvitt ansikte på Svenne.
”Va i helvete är det här? Har du ringt polisen? Någon har dödat flera människor. Har du sett något så vidrigt, du som har varit ute i krig? Det stinker. Jag måste få hem mina döttrar omgående, så dom inte blir förstörda av det här. Tänk att komma hem från sommarjobb och mötas av detta. Kan du hjälpa mig få hem dom nu?”
Åke var fortfarande chockad och tänkte enbart på sina döttrar. Han ville skydda dem och visste vidare hur hans hustru skulle reagera. Det skulle inte bli lätt att ta hand om familjen. Hur skulle Arild reagera? Åke hade dålig kontakt med honom och visste egentligen inget om honom. Blev det fler chockade medlemmar i familjen efter detta? Hur mycket orkade han själv med? Tankarna snurrade runt i huvudet på honom.
”Kan vi lämna allt så här?” undrade Svenne. ”Vi måste vänta till polisen kommer.”
”Nu hjälper du mig med tvillingarna! Jag måste få hem dom genast. Kom hit med bilen!”
”Den står en bit bort. Ok, jag hjälper dom till bilen och kör hem er och sedan måste jag hit igen. Jag har ringt snuten och dom kan vara här när som helst.”
Åke tog upp Madde i sina armar och Svenne lyfte den avsvimmade Kate. Madde blev så pass medveten att hon kunde skönja sin pappa och sedan svimmade hon igen av stanken och minnet av dödskallarna. Efter viss möda kom de ner till Svennes bil där de fick in flickorna i baksätet och körde sedan så snabbt det gick nerför backen och bort till Åkes villa. Svenne kunde se Karl-Evert med sin cigarr utanför kiosken. Nu har väl sladdret kommit igång, tänkte Svenne.
Väl framme hos Åkermans bar de ut tvillingarna till sina rum och bäddade ner dem. Svenne kunde se skymten av Arild innan han rusade ut till bilen. Den där familjen kommer aldrig att överleva det här, tänkte han. Men han tänkte själv överleva och vara först på plats. Nu måste han snabbt tillbaka till fru Ågrens hus och övervaka när polisen kom dit. Han lämnade Åke och flickorna, för han hade inte tid med dem.
Ut till bilen och full fart tillbaka, men biljäveln startade inte. Han kände svetten komma, svor högt och slog på ratten så han höll på att bli tokig. Trots flera försök fick han inget snurr på motorn.
Plötsligt stod Arild i dörren och glodde, medan Svenne svor och rusade ut. Smällde igen dörren och glodde tillbaka på den stumme. Arild gick långsamt fram till Svenne och gav tecken åt honom att flytta på sig. Han lade i friläget och pekade åt Svenne att skjuta på ner mot stora vägen. Tio sekunder senare var motorn igång. Arild lade i friläget och drog åt handbromsen. Fan vilken grabb, tänkte Svenne. Den där kunde mer om bilar än han själv. Arild klev ur cabben och kom gående utan en blick på Svenne och försvann in i huset. Va fan är det med den grabben? Hela familjen är knäpp, tänkte Svenne. Han gick snabbt nerför backen, hoppade in i bilen och vrålade ut på stora vägen.
Karl-Evert stod fortfarande utanför kiosken som ett frågetecken med sin cigarr och förutom detta hade systrarna Wedin slutit upp. Va fan gjorde dom nere vid kiosken? Svenne körde så fort han vågade, samtidigt som han var rädd om sin fina bil. Varför hade hon inte låtit laga vägen?
***
Systrarna Wedin bodde ensamma längst upp nära skogskanten. Den äldre systern Kristina hade länge önskat att de kunde flytta till en lägenhet intill ICA, medan den yngre systern Margareta tills vidare ville bo kvar i den gamla gården. Det passade henne bra när hon fick besök av Svenne. Kristina tyckte det var en skandal att systern tog emot såna unga herrbesök när det fanns äldre och pålitliga karlar i byn.
”Vad är det som händer?” undrade Margareta uppbragt.
”Det borde väl du veta. Det är ju din Svenne som dånar förbi”, kommenterade den äldre systern spefullt.
”Den mannen är inte min Svenne”, påpekade den yngre systern bestämt.
”Det vet väl alla att han är din? Frågan är varför polisen först kom med tjutande sirener och drog upp till fru Ågren och sedan kom den käre Svennemannen med vrålande däck och följde efter. Något har hänt hos fru Ågren, sanna mina ord.”
Nu var det mannen i byns skvallercentral som yttrade sig och han visste minsann när det var fara å färde. Om polisen kom inte bara med en bil utan med tre bilar, hade situationen blivit akut och han måste genast få vetskap om vad som var å färde. Han bad allra ödmjukast systrarna att de skulle åka upp till fru Ågren och inspektera området. Kanske de kunde ge en hjälpande hand till polisen. Det viktigaste var att efteråt avge en rapport till Karl-Evert och då lovade han i gengäld att bjuda på kaffe och bullar.
Bonus: Bokens persongalleri
Åke Åkerman: Pappa i familjen Åkerman
Elisa Åkerman: Mamma i familjen Åkerman
Madde Åkerman: Dotter, tvilling
Kate Åkerman: Dotter, tvilling
Hans Åkerman: Bror till Åke Åkerman och pappa till Arild
Astrid Åkerman: Gift med Hans och mamma till Arild
Fru Ågren: Änka, syster till Elisa Åkerman
Arild Åkerman: Lillebror i familjen Åkerman
Lillebror Dalton: Ungkarl
Storebror Dalton: Ungkarl
Herr Granberg: Kompis till Daltons
Fru Granberg: Gift med herr Granberg
Svenne: Kille med cabriolet
Roger: Tystlåten med problem
Mikael: Beundrad av Kate
Karin: Kusin till Mikael
Magnus Wallensten: Pappa, advokat
Rosanna Wallensten: Alkoholiserad mamma
Fredrik Wallensten: Äldre sonen
Orvar Wallensten: Yngre sonen
Edit Fahlöv: Prästen
Regina Land: Kantor
Sofia: Sångledare
Herr Lagerlöf: Hembygdsföreningens ordförande
Karl-Evert: Kioskägare Vet allt om alla
Margareta Wedin: Pensionär, syster till Kristina
Kristina Wedin: Margaretas äldre syster
Pekka: Verkstadsägare
Karlsson på torpet: Plogar i byn
Berit Berggren: Äger vandrarhemmet
Vidar Viking: Hemlig vän till fru Ågren
Karolina: Dejtar lillebror Dalton
Evelina: Dejtar Karl-Evert
Kari: Gift med Karolina, hård militär
Edvin: Särbo till Evelina
Mårtensson: Poliskommissarie
Westin: Polisassistent
Klarberg: Utredare
Johansson: Konstapel
