Recension: 300 grader av Pernilla Ericson

En dramatisk inledning: Kenneth är ensam i huset, frun och barnen har åkt till svärmor, han vaknar av att det är alldeles för varmt, det brinner, flyktvägarna från sovrummet är avskurna, fönstret går inte att öppna … Pernilla Ericson tar sig an  klimatkrisen i 300 grader och Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall.

Efter en uppmärksammad trilogi om Erlagruppen där tematiken till stora delar fokuserade jämställdhet och utsatta kvinnor, inte minst på nätet, startar nu Pernilla Ericson en helt ny serie på nytt förlag och nu landar vi i hennes andra stora samhällspolitiska intresseområde, miljö och klimathot. Nya 300 grader, som kom ut i augusti, är bland annat något av en framtidsdystopi. Handlingen äger rum i en nära framtid, 2023, som än mer än i dag präglas av stigande temperaturer och mycket stora bränder som både tar människoliv och skapar en enorm materiell förstörelse. Just temperaturen 300 grader, bokens titel, är hettan vid antändning av torrt trä.

En ny brutal värmebölja sommaren 2023 plågar världen med torka och bränder. I Australien har Sydneys förorter utplånats och det brinner på över femtio platser bara i Sverige. Det är bakgrunden för denna klimatthriller.

I centrum av den nya serien finns Lilly Hed som efter en snabb och framgångsrik poliskarriär i Stockholm, yngsta sektionschef på NOA någonsin, hamnat i en del problem och flytt storstaden för ett jobb vid Nynäshamnspolisen. Hon tas emot av kollegan Katja Bromander, de är i ungefär samma ålder, drygt 30, och de två singlarna blir snabbt vänner som jobbar tillsammans. Chefen, polisintendent Bertil Strömberg, ger också ett positivt intryck och Lilly börjar sakta tina upp efter problemen i Stockholm. Hon hittar också en intressant bostad, Enbomsfyren, en gång byggd av fyrentusiasten Sigvard Enbom men aldrig tagen i bruk. Den hyr Lilly av Hilda Enbom, Sigvards syster.

En annan viktig karaktär är Jesper Hansson, styrkeledare vid Nynäshamns brandstation, som har en del egna trauman att bearbeta. Inte helt oväntat uppstår en attraktion mellan Lilly och Jesper och relationens olika turer blir en riktigt bra sidoberättelse. Pernilla Ericson har redan tidigare visa att hon är skicklig på att skriva relationer, attraktion, åtrå och sex, ämnen som kan vara svåra att få till men den här författaren gör det bättre än de flesta, det kan brinna på flera olika sätt.

Huvudberättelsen med Lilly, hennes kolleger och Jesper, bryts av med andra kapitel. Det kan vara berättelser om män som råkar illa ut i bränderna med också historiska kapitel från 2001 där en sjuk och ensam äldre man försöker hantera sitt liv trots en hel del svårigheter, ofta retad och utsatt för några slynglars förföljelse. Berättartekniken har en driven dynamik mellan olika perspektiv vilket ger en stark läsglädje.

Om det finns något negativt att säga om boken så är det att man som läsare ändå ganska tidigt kan gissa sig fram till en del av svaren på frågorna. Men det spelar egentligen ingen större roll, det dramatiska scenariot innehåller ändå gott om överraskande vindlingar som hela tiden håller läsintresset vid liv fram till den dramatiska upplösningen.

Något lite saknar jag Erlagruppen från Ericsons tidigare trilogi; framför allt fanns där fler riktigt intressanta sidokaraktärer än det finns i den nya boken. Men de kommer säkert att växa fram i kommande böcker. Själva greppet att behandla klimatkrisen genom att använda ett av dess mest påtagliga effekter, ett växande antal mycket stora bränder, är beundransvärt. Undrar om hela den nya serien ska bestå av klimatthrillers och vad som i så fall blir temat i nästa bok? Hon kan knappast använda bränder en gång till.

Riktigt välskriven, spännande och engagerad thriller!

Anders, Kapprakt

Bokfakta:

  • Författare: Pernilla Ericson
  • Titel: 300 grader
  • Utgivningsdag: 2020-08-26
  • Förlag: Romanus & Selling
  • Antal sidor: 333