”Hon knäppte långsamt upp sin blus. Han löd och slöt ögonen. Hon sökte med handen under filten och greppade kniven hon stulit från köket.” Peter Appelqvist har generöst donerat novellen till Svenska Deckarfestivalens följare. Mycket nöje!
”Ta pistolen,” flämtade Oskar när han kom springande ur skogen.
”Har du gjort det, då?” frågade Ludvig. ”Jag har inte hört något skott.”
”Jag slog henne med pipan så att hon föll. Sedan sköt jag den djävla subban genom filten jag hade med mig. Pang, pang. Två skott i skallen. Det hördes inget över discomusiken. Filten ligger kvar över henne. Ta pistolen. Jag måste tillbaka och synas.”
”Okej.”
Ludvig tog pistolen, stoppade den i byxlinningen och skyndade iväg mellan träden. Hubert stod hundra meter bort och väntade vid gaveln till ett av sommarlägrets hus.
”Här, ta pistolen”, sa Ludvig när han smög runt knuten och såg att de var ensamma.
”Och?”
”Ja, han har gjort det. Ta den nu så jag kan sticka tillbaka till discot.”
Hubert tog vapnet och rundade hörnet. Andra fönstret i byggnaden var öppet. Där lämnade han vapnet. Sen skyndade även han sig tillbaka till discot.
***
Årets sommarläger vid Mälarens strand började helt fantastiskt för de tre sjuttonåriga tjejerna Helena, Marita och Susanne. Solen sken på en molnfri himmel och vattnet var inte iskallt. De var hästtjejer alla tre och fann varandra direkt. En av ledarna, artonåriga Diana, blev också en i gänget. Hon bodde trehundra meter från lägret tillsammans med sin pappa Erik och sina två hästar Zorro och Nikita. Redan andra kvällen samlades de hemma hos henne. Sedan hängde de hos hästarna så gått som varje kväll.
Marita var van vid att få sin vilja igenom. Snabbt tog hon kommandot i gruppen och bestämde hur kvällarna med hästarna skulle se ut. Susanne blev gängets clown. Hon viskade roligheter i de andras öron för att få dem att skratta. Både Diana och Helena var blyga blondiner som inte sa så mycket.
Idyllen försvann efter en vecka med den nye ledaren, David. Han var lång, blond och muskulös med helt fantastiska blå ögon. De blev förälskade i honom. I takt med att de ökade sina försök att få hans uppmärksamhet, upplöstes deras vänskapsband. Efter en vecka hatade de varandra. Han njöt av deras uppvaktning och lovade att bli tillsammans med en av dem. På lördagskvällen stämde de träff vid viken bortom lägret. Där skulle han utse vinnaren i deras Bachelor tävling.
Det blev inte som de tänkt sig. Susanne och Diana stod och väntade vid viken men David dök aldrig upp. Helena fick migrän och lade sig. Marita fick två skott i skallen och låg död i skogen.
***
Klockan sju morgonen därpå kom Sverker Toreskog springande med Rocky, sin bayerska viltspårhund. De sprang alltid samma morgonrunda innan det var dags för Sverker att ta på sig kostymen och bege sig till sin advokatfirma inne i Stockholm.
Hunden fick snabbt vittring på Marita.
Strax därefter vimlade det av poliser i skogen. Området spärrades av. Både teknisk undersökning och förundersökning gällande mord drogs igång. Kriminalkommissarie Göte Färm från Grova Brott ledde operationen med van hand. Snabbt samlade hans manskap ihop ledarna och ungdomarna som var på lägret. De utfrågades i hastigt iordningställda förhörsrum i sommarlägrets lokaler.
Någon av dem kunde vara mördaren.
Klockan ett blev det lunch och första polisgenomgången hölls.
”Någon som vill börja?” frågade Färm sina medarbetare.
”Jag kör”, sa kriminalinspektör Willner.
Han brukade starta genomgångarna med en sammanställning av situationen. Under senaste halvtimmen hade han samlat in de första intrycken förhörsgruppen fått.
”Sommarlägret var trivsamt första veckan. Sedan kom en ny ledare, David. Fyra tjejer som först var vänner började förstöra hela stämningen här. Alla fyra ville ha honom. Inte nog med att de bråkade sinsemellan. De jäklades med de andra ungdomarna också. Ren mobbning på vissa. Stämningen var som sämst i går. Ledarna hade anordnat ett disco. De ville försöka få tillbaka den goda stämningen från första veckan.”
”Okej, vad heter tjejerna?” frågade Färm.
”Helena, Susanne och Marita. De deltar i lägret. Diana tillhör också gruppen, fast hon är en av ledarna. Hon bor trehundra meter från lägret med sin pappa Erik. Även han är ledare.”
”Sedan är det några som blivit mobbade”, sa Färm. ”Vilka är de?”
”De två som har råkat mest illa ut är Oskar och Ludvig”, svarade Willner. ”Värsta mobbaren var Marita. De andra tre eggade nog mest upp henne så hon kunde bli ännu djävligare mot grabbarna.”.
”Okej, då kör vi med dessa fem i eftermiddag och ser om det ger något”, sa Färm. ”Resten av lägerdeltagarna och ledarna behöver inte komma tillbaka efter lunch. De måste naturligtvis stanna kvar på området. Är det någon som vet något om vapnet?”
”Kriminalteknikerna har funnit kulorna, troligen 9 mm”, sa Willner. ”Rättsläkaren håller på att tidsbestämma dödsögonblicket. Vi får nog besked från båda i kväll.”
”Kör nu vidare med förhören och kalla på mig om något särskilt händer”, avslutade Färm.
Redan efter en timmes utfrågning bröt Oskar ihop. Han erkände att han skjutit Marita. Han avslöjade inte Ludvig eller Hubert. Ludvig erkände ingenting. Han ville ha en advokat och satt sedan tyst. Åklagare Parnevik beslutade att inleda häktningsförhandlingar med Oskar och ordnade fram advokater till både Oskar och Ludvig. Förhandlingarna skulle ske inne i stan redan samma kväll. Nöjda med dagens resultat bröt personalen från Grova Brott upp. Kriminalkommissarie Färm bestämde att nästa genomgång skulle hållas på polisstationen klockan åtta morgonen därpå.
***
Hubert blev blixtförälskad första gången han såg henne på lägret. Hon var också intresserad av honom första veckan. De var tillsammans all den tid hon inte tillbringade med sina nya tjejkompisar. Sedan anlände David. Han förstörde allt.
Men tredje veckan återvände hon till honom. Hon var olycklig och behövde tröstas. Det ställde han mer än gärna upp på. Hon sa att hon hatade de andra tjejerna, framförallt Marita. Hubert berättade att Ludvig och Oskar var ursinniga på Marita. Oskar så mycket att han skulle kunnat döda henne.
”Jag kan fixa en pistol”, sa hon. ”Fråga honom om han vill ha den. Du får inte berätta att det är jag som kan ordna fram den.”
Dagen därpå sökte Hubert upp killarna. Påverkad av hennes hat mot Marita började även han tycka illa om henne. Snart förde han in samtalet på Marita. Ilsket berättade Oskar att han ville göra henne riktigt illa.
”Jag kan fixa fram en pistol om du vill ha en”, sa Hubert.
Oskar tittade storögt på honom en lång stund. Han nickade.
”Okej.”
En plan utarbetades. Det skulle ske under discot på lördagskvällen.
***
Nu var Hubert livrädd. Om Oskar eller Ludvig skvallrade på honom låg han illa till. Han sökte upp sin kärlek och berättade om sin fruktan. Hon lugnade honom. De bestämde att träffas vid viken samma kväll strax efter mörkrets inbrott.
När han kom längst stigen i blandskogen av björk och tall ropade hon på honom. Hon stod vid en glänta mellan två ormbunkar en bit in i skogen. Hon hade lagt ut en filt i gläntan och bad Hubert att lägga sig på den. Förväntansfull löd han henne. Hon grenslade honom, böjde sig fram och kysste hans läppar. Han glömde sin oro när han kände värmen från hennes kropp.
”Blunda”, viskade hon i hans öra och satte sig upp. ”Nej, blunda sa jag.”
Hon knäppte långsamt upp sin blus. Han löd och slöt ögonen. Hon sökte med handen under filten och greppade kniven hon stulit från köket. I nästa ögonblick stötte hon med full kraft kniven i hans hjärta. Det slog bara ett enda slag till. Han dog med förvåning i blicken. Hon knäppte knapparna, torkade av knivskaftet, reste sig och vek filten över honom. I skydd av nattens mörker smög hon sig därifrån.
***
Nästa morgon fann Rocky Hubert. Samma polispådrag som föregående dag drogs igång. Rättsläkaren fastslog att han mördats vid elvatiden föregående kväll. Vid förhören framgick det att ingen på sommarlägret hade sett något av värde kvällen innan. En av ungdomarna kom däremot ihåg att Dianas pappa Erik var med i hemvärnet. Polisen kände till att hemvärnets K-pistar använde 9 mm ammunition. Samma kaliber som Marita dödades med. De granskade Erik. Han hade vapenlicens och var ägare till en Glock 17. En pistol som även den skjuts med 9 mm kulor. De beslagtog vapnet och skickade det till kriminaltekniska för att utröna om det var mordvapnet. Vid förhör med honom framgick det att han hade alibi för hela kvällen. Han hade skött musiken på discot.
”Vem fan kan ha kommit över vapnet”, röt Färm.
”Det måste vara någon av de tre tjejerna”, sa Willner. ”De kände till vapnet alla fyra. Erik hade varit och skjutit med dem på skjutbanan en kväll första veckan de var här. Vi får förhöra dem igen.”
”Varför mördades Hubert?” undrade Färm.
Kriminalinspektör Willner som varit på polisstationen under föregående kväll då häktningsförhandlingarna med Oskar genomfördes sa.
”Jo, Oskar talade om att det var Hubert som fixade fram vapnet. Personen som gav honom pistolen har nu sopat igen sina spår.”
”Hur är tjejernas alibi första mordnatten?” frågade Färm.
”Helena gick och la sig redan vid niotiden på grund av migrän”, svarade Willner. ”Ingen såg henne så det är svårt att avgöra om hon låg i sängen. De andra två stod och väntade på David och kan ge varandra alibi. Men å andra sidan, Oskar har redan erkänt. Att lägga tillbaka pistolen kan alla tre ha gjort.”
”I går då?”
”Alla tre har vid något tillfälle varit ensamma under kvällen”, svarade Willner.
”Kniven, varifrån kommer den?” undrade Färm.
”Det verkar som om det är en av knivarna från lägrets kök”, sa Willner.
”Vi får förhöra tjejerna igen”, sa Färm. ”En av dem är troligen Huberts mördare.”
Han stod tyst en stund och funderade. Sedan sa han.
”Vi gillrar en fälla för tjejerna. Vi delar upp dem och förhör dem samtidigt i tre olika hus.”
***
Fan, det var ju inte riktig så här det skulle gå, tänkte hon. Jag planerade allt så bra. Jag fick Marita att mobba Oskar och Ludvig så att Oskar till sist small av. Vilken djävla mes han var som erkände. Helena har inget alibi den kvällen med sin migrän. Jag skulle alltid kunna få ett alibi av Hubert om det hettade till. Jag kunde ljuga om viken och säga att jag var med Hubert istället. Fan, djävla Oskar, djävla Hubert. Vad ska jag nu göra?
***
Inför kvällens förhör av de tre tjejerna arrangerade kriminalkommissarie Färm sin fälla. Flickorna skulle utfrågas samtidigt i var sitt hus. Innan de förhördes stod dörren på glänt, så att de kunde tjuvlyssna på utredarna. Samtalet gick ut på att inga spår hittats vid Hubers kropp. Tänk om bara en liten hårklämma hittats. Då hade gärningsmannen varit häktad nu.
Hon nappade på betet, stack direkt efter förhöret och stal en hårklämma. Hon inväntade nattens mörker innan hon smög genom skogen mot gläntan hon mördat Hubert i. I samma ögonblick hon skulle kasta klämman tändes tre ficklampor. De lyste upp Susannes häpna ansikte.
