Hämtat upp från Svenska Deckarfestivalens mörka, mögliga, blodstänkta källararkiv; en recension från den gamla tiden, det vill säga före 2019 då allt såg annorlunda ut på hemsidan.
Året är 1935 och i Tyskland inför Hitler antisemitiska raslagar. I Sverige tycks de flesta omedvetna om vad som är på gång att hända. En tysk SS-expedition reser till Sverige för att leta hällristningar och runstenar som ska stärka bekräftelsen om ariska förfäder. En mörk höstnatt hittas en tysk journalist, Peter Schmidt, mördad vid den berömda Sigurdristningen. Mordet ses genast som symboliskt – vad ska det betyda? Kommissarie Carl Hell ska utreda mordet, och till sin hjälp kräver han att få Polissyster Maria Gustavsson, vilket inte ses med blida ögon. De tycker att de ser ett annat mönster än det symboliska när de beslagtar Schmidts papper. Men så försvinner alla papper i ett inbrott i Carls rum i polishuset, och de måste förlita sig på vad Maria, som läst handlingarna, minns. Någon vill inte att de ska upptäcka sanningen, utan motarbetar dem på alla sätt och vis.
Än skyddar natten av Anna Lihammer kom ut i mars 2015. Det är den andra i serien om Carl Hell och Maria Gustavsson. Anna Lihammer är fil. dr i historisk arkeologi och har skrivit arkeologiska prisbelönade skildringar. Hon debuterade 2014 som skönlitterär författare, med den första boken i serien, Medan mörkret faller.
Jag läste Medan mörkret faller förra året och blev intresserad. Givetvis så tänkte jag läsa andra delen också, och i somras fick jag tag på den som kortlån på biblioteket.
Än skyddar natten är en välskriven och lättläst deckare, med det extra tillägget att den även är allmänbildande. Man lär sig mycket nutidshistoria, som i den förra boken med fokus på 30-talets Sverige och rasistiska strömningar. Jag tycker att styrkan med boken är tidsandan och det historiska perspektivet. Det är lätt att ta till sig, och beskrivet på ett intressant och personligt sätt.
Jag gillar både Carl och Maria, på olika sätt. De är tecknade på ett sätt som fångar intresset. Möjligen går den personliga utvecklingen lite väl långsamt, men det är förmodligen mer verklighetstroget. Och så gör det att jag, med dåligt minne, lättare minns vad som hände i förra boken på det personliga planet.
Medan mörkret faller utmärkte sig rätt starkt i hur groteska morden var, inte minst det som beskrivs på de första sidorna i boken. Även i Än skyddar nattenär det relativt groteska mord, och lite för många, men de är inte lika detaljerat beskrivna. Polisarbetet står i fokus, vilket är intressant i sig, men det blir inte så mycket mysterium och är inte så spännande. Det är nästan så jag önskade att Anna Lihammer kunde briljera med sina kunskaper i ett annat skönlitterärt format än deckaren.
Det här är en mycket läsvärd serie för de som vill ha lite mer än en vanlig deckare. Själv kommer jag att hålla utkik efter nästa bok i serien. Men innan dess ser jag fram mot att lyssna på Anna Lihammer när hon kommer till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall i november.
Omdöme: Svensk deckare om hemligheter, lögner och hat i skuggan av rasistiska strömningar.
Betyg: 4
Förlag: Historiska media
Mitt exemplar var kortlån på biblioteket.
Det här inlägget finns också på Lottens bokblogg
