Debutanten: Felix Åberg

Alla deckarförfattare har varit debutanter, men alla läsare var inte där när de etablerade började sin bana. Nu har du möjlighet att följa nästa svenska deckardrottning eller kriminalkung från början. Nyss släppte Felix Åberg debutromanen Kolonin, en dystopisk thriller, och han är februari månads debutant på SvenskaDeckarfestivalen.se

Grattis till din debutbok, Kolonin. Vad handlar den om?
Boken utspelar sig i en nära framtid då en pandemi gjort att samhället halvt om halvt gått under. Pandemin är speciell i att den som smittas kan rädda sig själv genom att föra smittan vidare till två andra personer. Gör man det överlever man, men man är också märkt (dvs andra kan se att man för smittan vidare – vilket i princip betyder att man mördat två andra).

Boken har tre huvudkaraktärer, varav Henrik är den som kanske tydligast illustrerar den nya världen och dess utmaningar. Han bor på västkusten med sin trettonårige son och i inledningen av boken smittas han. Han har två val – försöka föra smittan vidare till två andra, eller ge sig av på en resa tvärs över landet, mot Stockholm. Där hoppas han kunna hitta sin ex-fru och anförtro sonen till henne innan sjukdomsförloppet går för långt. Utöver Henrik får vi också följa Lisa som har tröttnat på att fly, flyttar ut på en liten ö utanför Lidingö och med det som bas försöker starta om och bygga upp ett nytt samhälle. Dessutom får vi följa Jim, som inte längre bryr sig om att jorden gått under utan är helt fokuserad på att hitta de män som mördade hans bror och hämnas. Men det visar sig att det är svårare än han trott, att han behöver hjälp, och någonstans där börjar han inse att det finns annat än hämnd som gör livet värt att leva.

Hur kom du på att du ville skriva just en pandemithriller och en dystopisk spänningsroman under en pågående pandemi?
Att det var en verklig pandemi pågick samtidigt som jag skrev boken var nog egentligen mest en slump. Givetvis fick jag ett par idéer från covid – men det mesta fanns redan på plats. Och jag har alltid gillat pandemier och dystopier (fiktiva sådana givetvis – verkliga pandemier är jag tämligen färdig med).

Hur länge har du arbetat med boken?
Att skriva boken tog ca nio månader och efterarbetet ytterligare ett halvår. Men jag har gått och funderat över olika element i historien bra mycket längre än så och hade jag inte gjort det hade jag aldrig kunnat skriva boken så snabbt.

Har du någon större plan bakom, en ”master plan”?
Både ja och nej. Det finns absolut en ”master plan”, även om den är lös i kanten. Sen har jag inga detaljer planerade utan jag upptäcker historien i takt med att jag skriver den. Om jag inte jobbar på det sättet utan i stället har planerat allt som ska hända tappar skrivandet en hel del av tjusningen.

Förutom några spännande timmar, finns det något djupare budskap i boken som du hoppas läsarna tar till sig?
Boken vilar på idéen att våra största fiender och de värsta monstren är vi själva. Så som vi lever våra liv idag är det här för det mesta inget problem, men vår civilisation är bräcklig. Det vill jag väl få folk att fundera lite över.

Vad var det svåraste med att skriva din debutroman?
När jag skriver ett manus är jag alltid oerhört peppad i början av processen och bubblar av energi. Den energin brukar försvinna snabbare än jag skriver, vilket innebär att jag normalt har en tredjedel av manuset kvar när energin är borta. Så det svåraste är att ro det i hamn när orden inte kommer av sig självt längre.

Har du någon favoritscen eller favoritkaraktär i din bok?
Svår fråga att svara på utan att avslöja saker om handlingen. Med det sagt finns det en scen mot slutet när en karaktär accepterar att hen inte är den hen ansett sig vara. Karaktären har haft en ganska storslagen syn på sig själv, som hen tvingas omvärdera. Den scenen gillar jag, vilket jag nu inser är lite hemskt. Vad säger det om mig, att jag väljer att framhålla en scen då en karaktär väljer att bli en sämre person?

Kolonin har även beskrivits som en zombieapokalyptisk berättelse; vilka litterära förebilder har du, favoritförfattare och genrer som du gärna läser?
Den författare jag läst mest av och är mest imponerad av är Stephen King. Han har skrivit så oerhört många böcker, hans lägstanivå är imponerande hög och framförallt har han skrivit så pass få uppföljare, vilket är en oerhört imponerande bedrift rent kreativt. Utöver King gillar jag litteratur som tänjer på varligheten – tänk Murakami, Danielewski, Borges och Bolanõ. Sen gillar jag allt som andas western, vilket gör Cormac McCarthy till en stor favorit. Slutligen ska jag slå ett slag för den senaste boken som verkligen, verkligen golvade mig – Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo.

Dystopier verkar vara en växande genre i Sverige, författade t.ex. av Pernilla Ericson, Hanna Swärd, Lars Wilderäng och Engström & Richert, även Stina Nilsson med en barndystopi. Har verkligheten ”äntligen” blivit så svår att det är dystopier som är det nästa stora?
För det första måste jag säga att det är underbart att se att dystopierna blir fler. Sedan är det väl lite deppigt också, för jag tror du har rätt i att en anledning till att vi ser så många dystopier är att världen är rätt blek för tillfället. Säkerhetsläget har försämrats i åratal, klimatet går åt pipan och dessutom fick vi pröva på en global pandemi. Givet det är det kanske inte så konstigt att vi ser fler och fler dystopier.

Vad kan man skriva om i dystopier som inte riktig platsar i mer traditionella spänningsromaner, eller i rena deckare?
Den som skriver en bok som utspelar sig i vår värld kan bara kommentera samhällsproblem vi står inför i dag. Och på det blir alla kommentarer politiska. Genom att förflytta historien till en fiktiv värld ger man sig som författare möjlighet att göra de kommentarer man vill, utan att fastna i dagspolitik. (Sen kan ju hela dystopin vara en politisk kommentar – typ världen går under pga klimatförändringar). Sedan gillar jag som författare att gå ifrån verkligheten – man ger sig själv mer svängrum och därmed bättre möjligheter att underhålla.

Vad har du lärt dig under processen som du vill tipsa andra, framtida debutanter om?
Det stora jag lärt mig om att skriva är vikten av att just skriva. En bok består av oerhört många ord och de skriver inte sig själva. Alltså – för den som vill bli författare gäller det att tillbringa tid framför datorn och producera meningar, oavsett om man är sugen på det eller inte. Just tiden det tar att skriva en bok tror jag många presumtiva författare underskattar.

Hur ser ditt läsande ut, föredrar du ljudböcker, papper eller e-böcker?
Fram tills för två år sedan förstod jag mig inte på ljudböcker – nu är jag frälst. Det gör att jag de senaste två åren fördubblat antalet böcker jag läser (se ”bokhyllarn” på Instagram). Läser en eller två e-böcker varje år men har aldrig fastnat för formatet. Normalt skulle jag säga att jag läser en eller två böcker i månaden som jag skulle klassificera som spänningsromaner.

Vilken är din senast lästa spänningsroman/deckare?
Artemis av Andy Weir var min senaste spänningsroman, om än av oortodoxt snitt (den är skriven av författaren till The Martian så det är kanske inte så konstigt). Den handlar om en kvinna som ska genomföra ett avancerat brott – på månen. Så det är till hälften en spänningsroman och till hälften en utbildande sci-fi-roman. Annars läste jag Razorblade Tears av S.A. Cosby nyligen, som är mer klassisk deckare (nästan i alla fall – och oavsett var den mycket bra).

Den svenska spänningsscenen är stor, det är mycket och hård konkurrens; vad hoppas du tillföra genren?
Min bild är att spänningsscenen i Sverige kraftigt domineras av klassiska deckare. Det vore kul att hjälpa till och utmana den maktordningen – att visa att spänningsgenren har många andra sidor som är minst lika bra.

Om någon erbjuder dig att filmatisera boken, skulle du då föredra en långfilm på bio eller en tv-serie?
Jag säger tv-serie eftersom jag själv bara i undantagsfall tittar på film men däremot konsumerar en hel del tv-serier. Jag gillar det ofta lite långsammare formatet där handlingen tillåts utvecklas mer i rimlig takt.

Bokfakta:

  • Titel: Kolonin
  • Författare: Felix Åberg
  • Utgivningsdag: 2022-01-11
  • Antal sidor: 459
  • Förlag: Lind & Co
  • Hitta boken: Akademibokhandeln – SFbokBookbeat

Förlagets presentation av boken

Farsotens härjningar har lämnat stora delar av landet öde. Henrik smittas och ger sig av mot Stockholm tillsammans med sin tonårige son, fast besluten om att hitta sin ex-fru och sätta sonen i säkerhet innan sjukdomen gör sitt. De möter ytterst få andra människor, men räds ändå för sina liv. Och allra mest när mörkret sänker sig, när man när som helst kan möta en av de drabbade – de som sjukdomen tagit och är bortom all räddning.


För en del innebär katastrofen möjligheter, som för Lisa. På egen hand finner hon tryggheten på en obefolkad, liten ö utanför Lidingö. Hon bjuder in fler att göra henne sällskap i säkerheten, men i skapandet av ett nytt samhälle blir hon snart varse att de största farorna inte är de som lurar i mörkret. För andra innebär katastrofen inget alls, som för Jim, som förträngt allt utom tanken på hämnd.