En förhållandevis ny dansk bestsäljande författare, men vår recensent är ”är galet imponerad av den här författarens fantasirika intelligens” och då är det Anne Mette Hancock han menar. Du möter henne på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall om några veckor.
Han har somnat i soffan. Vrider sig oroligt. Mardrömmar. Just åter i Danmark efter tjänstgöringen i Afghanistan. Svårt traumatiserad. Vaknar till och i mörkret ser han den lilla röda pricken på TVn. Tolkar det som ett lasersikte och reagerar blixtsnabbt; kastar sig ut genom fönstret på tredje våningen. Mannen har i princip ingenting att göra med handlingen i Äppelmannen, Anne Mette Hancocks andra bok, men ändå allt. Hur vi tolkar och kategoriserar våra sinnens informationsflöden fram till mer eller mindre lyckade handlingar – tolkandet som mamman till alla katastrofer – är det mycket intelligenta temat i den här boken. Älskade verkligen Anne Mette Hancocks hyllade debut Likblomman och var djupt besviken i början av den andra som nyss kommit i svensk översättning; inte ännu ett av alla dessa försvunna barn som spänningslitteraturen är övergödslad med i dessa tider. Men besvikelsen ersätts snart av dess motsats. Det enda som finns att klaga på är den svenska titeln, originalets Mercedes-snittet är bättre.
Berättelsen inleds med ett barns försvinnande; Lukas Bjerre, tio år gammal, kommer inte till skolans fritidshem vid två-tiden och det visar sig att ingen sett till honom under hela dagen. De larmar polis och föräldrar, det blir ett stort pådrag. Lukas beskrivs som en mycket intelligent pojke som ligger långt före klasskamraterna. Dessutom glad och snäll, går undan från de bråkiga pojkarna i klassen. Han är enda son till Jens och Anne Sofie Bjerre som naturligtvis är förtvivlade.
Jens Bjerre är läkare. En av huvudpersonerna, journalisten Heloise Kaldan, befinner sig hos honom just när larmet om Lukas försvinnande kommer. Hon är där för att göra abort, graviditeten är både oplanerad och oönskad. Hon har inte sagt någonting alls till Martin Duvell, hennes pojkvän sedan ett och ett halvt år, relationen är trasslig nog som den är (intressant sidohistoria).
På jobbet går det trögt för henne, hon är fortfarande påverkad av de smärtsamma händelserna från förra boken, men hon har äntligen kommit i gång med ett nytt uppslag där hon gräver i frågor som handlar om danska soldater med posttraumatiskt stressyndrom efter insatser runt om i världen. Hon har bra stöd i det av bästa vännen Gerda Bendix, som arbetar med dessa frågor inom Försvaret, och kollegan Mogens Bøttger på Demokratisk Dagblad.
Heloise blir inte glad när chefen beordrar henne att släppa grävjobbet för att i stället delta i jakten på nyheter om Lukas försvinnande.
Anne Mette Hancock har byggt upp en ”polisfamilj” med riktigt intressanta och levande karaktärer och det finns väldigt många exempel på författarens förmåga att snabbt, men ändå omsorgsfullt, levandegöra även handlingens många bifigurer på ett både levande och underhållande sätt.
Texten är också fylld av välformulerade och träffande bilder, som när de under utredningens gång stöter på en äldre ensam kvinna och Erik tänker: ”Han mindes tystnaden under sin mammas sista levnadsår i en katakomb av nikotinfärgad degenerering. En tystnad som enkom bröts av pendelurets ensamma tickande och då och då de jämrande stönen från de andra boende i huset.”
Relationerna mellan en antagen reell verklighet, ”tinget-i-sig” för att använda Immanuel Kants beteckning, våra flöden av sinnesinformation, och vår tolkning av världen, har engagerat mängder av filosofer (och andra) i många hundra år. En av många aspekter av detta är vår filtrering av den information som våra sinnen levererar. Dessa filter är nödvändiga för att vi inte ska drunkna i informationsfloden. Ett av symptomen inom autismspektrat är just ”filterbrister” som överbelastar hjärnan och dessutom gör världen svårförståelig.
En av våra viktigaste filtreringsmekanismer är språket; vi omsätter sinnesinformation till ord som ett sätt att kategorisera informationsflödet. Det är nödvändigt för att skapa en begriplig värld som vi kan överleva i, men samtidigt alltid en förenkling, en konstruktion, inte en ”sanning”. Vi får begriplighet men det vi begriper är starkt färgat av våra erfarenheter, våra ”ärr i hjärtat”, vilket innebär att min begripliga värld skiljer sig från andras värld. Det här är ett mycket aktuellt tema i en tid när många förstärker sina speciella föreställningar, även rena vanföreställningar och konspirationsteorier, genom att bara omge sig med likar, i stället för att söka den olikhet där olika föreställningar kan mötas och modereras.
Just autism finns inte med i den här texten men däremot pareidolia, ett psykologiskt fenomen som gör att man ser ansikten i olika ting och mönster, något som det visar sig att Lukas har. ”Det handlar väl om att vi har ett ständigt behov av att försöka förstå den värld vi lever i. Att vi är så måna om att sätta etiketter på vår omgivning att vi feltolkar vissa saker.” Vad man ser säger mycket om betraktaren och påminner därmed mycket rorschachtester som används för att människors innersta och kanske dittills omedvetna tankar. Sammanfattas ibland förenklat i uttrycket ”vi ser det vi vill se” vilket är ett sätt att säga att våra tolkningar av sinnesintryck är beroende av våra erfarenheter.
Anne Mette Hancock använder sig också av artonhundratalsneurologen Guillaume Duchennes studier av ansiktsmuskler och analys av olika sorters leenden. Det så kallade Duchenne-leendet ”är det enda leende som ger uttryck för äkta glädje.” Och det är inte det leendet man ser på alla bilder av den till synes lyckliga pojken Lukas.
När du läser den här boken får du bland mycket annat också veta vad avisodomi handlar om. Och läsa den bör du definitivt göra; jag är galet imponerad av den här författarens fantasirika intelligens och längtar efter att hennes tredje bok Pitbull ska komma i svensk översättning.
Anders Kapp
Bokfakta:
- Titel: Äppelmannen (aka Mercedes-snittet 2018, svensk utgåva 2021)
- Författare: Anne Mette Hancock
- Utgivningsdag: 2021-05-19
- Förlag: Louise Bäckelin Förlag (LB)
- Antal sidor: 302
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen presenterar Anne Mette Hancock
- Svenska Deckarfestivalen recenserar Likblomman
