Svenska mysdeckare finns det gott om, men inte alla svenska författare har lika bra grepp om parodien på svenska deckare som skotten Alexander McCall Smith. I hans andra bok om Ulf Varg i Malmö ser vi en bättre bild av det hela.
I denna bok som är nummer två i Ulf Varg-serien kommer vi närmare vår huvudkaraktär. Sfären runt Ulf Varg har blivit mer intim. Ta till exempel hunden Marten, som i första boken lider av ganska djup depression, har piggnat till; medicinen hjälper och läppläsningen blir bättre (fråga inte, läs boken om du undrar!). Visst, det finns en del att jobba med för Ulf för att lyckas ta hunden helt ur depressionen men vi ser klara framsteg. Ulf får också sin bakgrundshistoria mer beskriven. Vi stiftar bekantskap med hans bror Björn Varg som är partiordförande för partiet Moderata Extremister. Björn tar för sig, är arbetsnarkoman, gift med en sydamerikanska och saknar allt av fritidsysslor. Bröderna Varg är tämligen olika, men kanske lika taffliga i kärlekslivet. Björn väljer en kvinna som står ut med att vara gift med en arbetsnarkoman. Ulf är känslig och tänker så mycket att han blir singel. Däremot får vi veta vad Ulf Varg inte gillar. I många fall är han ambivalent och ser det positiva i nästan allt, men han står inte ut med skivan Super Trouper av ABBA. Äntligen tar vår hjälte ställning till något!
Teamet som arbetar i avdelningen för känsliga brott kommer också närmare varandra. Dels då de brottas med blanketter för att beställa papper till kopiatorn – att tappa bort innehållsmatrisen för vilken kod som betyder vad ger avdelningen något gemensamt att irritera sig för. Och dels så får Blomqvist som känner sig oanvändbar hjälpa sin chef Ulf i några gåtor som kräver en lite mindre kännslig själ.
Största gåtan i berättelsen handlar om huruvida författaren Nils Persson-Cederström är den hårdkokta man han utger sig för att vara, då han blir utsatt för utpressning. Vem som utpressar och att Nils själv inte vill anmäla gör saken värre. Hur utreder man ett fall där huvudpersonen själv inte vill anmäla det uppenbara brottet? Och vad är det egentligen Nils är så rädd för att ska bli avslöjad? Inget spår som Ulf och hans kollegor hittar pekar åt något uppenbart håll. Alla som känner Nils har sina egna historier om författaren och de är svåra att få ihop.
Den andra gåtan som ska besvaras blir väldigt intim för Ulf, det är nämligen hans kollega Anna som vill veta om narkosläkaren till make har en affär eller inte. Hon har hittat ett örhänge i tvättkorgen som inte tillhör henne. Ulf känner att detta blir lite för intimt, för han är motvilligt kär i Anna men säger ändå ja till att utreda saken. Ska en polis utreda sin närmsta kollegas kärleksliv? Ska han hjälpa till i sådana frågor egentligen? Ulf är en känslig man som i många fall övertänker sina beslut. Vi får nog inte hela svaret i denna bok, men just denna gåtan anknyter till bokens underliggande humor på ett bra sätt.
I frågan kring kärleken till Anna känns Ulf både mycket gammaldags och modern i samma andetag. Ulf ställer sig i samma fåra som detektivprästen Fader Brown och Hercule Poirot. Ulf är lik Fader Brown på det sättet att han är nyfiken men medveten om att han inte bör vara nyfiken på det sättet. Han är lik Poirot på det viset att han placerar moral och etik högst upp på agendan och är mer en åskådare än en deltagare. Men Ulf Varg existerar i ljuset efter #MeToo och visar på en ny väg för manliga huvudroller. Fingertoppskänslan i vad och hur Ulf känner för Anna ger honom en kärna som många andra karaktärer saknar i dagens populärkultur där allt handlar om hur fort man går i sänghalmen med någon man vill ha. Att slippa framfusighet och kladdighet i en karaktär med ett ganska macho namn ger oss en frizon, en plats att kunna andas. ”Ulf Varg” låter som namnet på någon som är motsatsen till bokens Ulf Varg.
Alexander McCall Smith skriver ofta relativt korta böcker, och denna bok nummer två kan sees på som andra hälften av Avdelningen för känsliga brott, den första boken i serien. Sammanlagt är de inte längre än att du hinner läsa båda under en dag, om du gör det till ett projekt. Det är vid slutet av den andra boken man känner att Varg-böckernas univers och koncept framträder tydligt. Karaktärerna får det nödvändiga djupet, särskilt Ulf som är så långt från en stereotyp manlig polis man kan komma. Man börjar också förstå mer av böckernas koncept och humor. En helt rätt utveckling, med andra ord.
Och vad år då konceptet? Som läsare kan man tolka Varg-serien som en satir och/eller parodi. Mycket av det ligger mellan raderna. Visst finns det enkla humoristiska ögonblick man kan garva åt, men det smarta med boken (eller böckerna, om man nu vill se dem som separata, de är ju trots allt två volymer) ligger i hur McCall Smith har skapat en omvänd bild av det mörka, trista, gråa Sverige som är så typiskt för svenska deckare. Nej, det är inte mysdeckare i den vanliga meningen, men en subtilt skruvad parodi, t.ex. en parodi på vilka brott polisen utreder och vilka bekymmer svenskarna har. Som det ovan nämda exemplet med ABBA. Det handlar inte om en simpel referens till ”något svenskt” som alla känner till, det är inte alls där humorn eller myset ligger, att en skotte nämner ett svenskt band; när Varg tar ställning är det inte till miljöhotet eller gängkriminalitet, men till musik som alla liksom måste tycka något om. Det görs alltså ett poäng av ett svenskt ilandsproblem, ungefär som att det svåraste man kämpar med i vardagen handlar om man ska äta pasta eller potatis till köttbullarna. Parodien, eller satiren – jag kan inte bestämma mig – ligger på flera olika ställen i berättelsens handling, ibland konstruerad som en sorts fars, och helt ner på detaljnivå i huvudpersonens namn. Ulf Varg är som att heta Anna Anna, och sedan brodern, som inte heter Anders eller Lennart, men Björn! Kanske dyker det senare upp en syster som heter Lo eller Kat(arina)?
Man blir nyfiken på var serien är på väg. Jag hoppas att absurditeten i första bokens gåtor/brott kommer starkare fram i kommande böcker och att denna boks fördjupning i karaktärerna belönas framöver. Nu vet vi mer om varför Ulf är som han är, vi vet mer om hans kollegor och hans relation med grannen och Martens dagmatte, och vi har en solid huvudroll att återkomma till. En rolig deckare? Ja, men inte en komedi, och framför allt en deckare som är rolig på ett SMART sätt.
Leelene Karlsson
Bokfakta:
- Titel: En man med många talanger
- Författare: Alexander McCall Smith
- Utgivningsdag: 2021-05-18
- Förlag: Mondial
- Antal sidor: 251
Länkar:
- Svenska Deckarfestivalen presenterar Alexander McCall Smith
- Svenska Deckarfestivalen recenserar Avdelningen för känsliga brott
- Författarens hemsida
