Recension: Vid skogens slut av Åström & Sandlund

En till deckare från Norrland, det betyder väl lite snö, snus och skoter? Nej, inte när lärarna Sara Åström och Anette Sandlund skriver om det som upptar dem; barnens villkor och hur osynliga de minsta kan bli. Dessutom har de tagit sig in i en liten, eller rent av skapat en helt ny, undergenre; skola noir.

Handlingen kretsar runt Sofia Winter, en medelålders mittlivskrisande lärare i Piteå som får ett nytt jobb. Hon ska vara en del av en särskilt tillsatt grupp bestående av polis, socialtjänst och skola som ska hjälpa barn som faller utanför och som kanske är på väg ner i djupa problem. På en av skolorna träffar hon elva år gamla Alva, som verkar tillbakadragen på ett konstigt sätt och som inte kommer till skolan så ofta som barn ska. Men så händer det något med en annan flicka som gör att Sofia misstänker att även Alva kan vara i fara. Familjen är dessutom lite udda och tillhör något som man skulle kunna kalla en sekt, vilket inte gör saken bättre, även om det gör boken lite roligare. För vem gillar inte dumma sekter, i fiktionen alltså.

Författarna Sara Åström och Anette Sandlund (som skriver under “varumärket” Åström & Sandlund) och är själva lärare i Piteå och skriver om skolan, barn och deras sociala problem med insikt. Det blir ett extra lager av realism i en psykologisk thriller som redan präglas av återhållsamhet i effekterna och äkta omtanke för de svaga. Det är lite så det bör vara om man ska ta budskapet på allvar i just en bok som denna, i stället för att bara fröjdas över spektakel. För inte finns det väl något tyngre ämne än barn som misshandlas, antingen fysiskt eller psykiskt.

Realistisk är det också att bokens “hjälte” i princip är en samverkansgrupp och inte bara någon polis eller en traditionell antihjälte med svarta kläder och tatueringar. Det må så vara att socialtjänsten och skolan är tråkiga institutioner, men de har ett uppdrag att ta sig an de problem som boken pekar på, så trovärdigheten finns även där. Sofia Winter själv är en helt vanlig kvinna, mitt i livet och med familjeproblem de flesta kan känna sig igen i. Om du saknar en huvudperson som varken är för perfekt eller för trasig så stämmer det väl på Sofia och det adderar ytterligare till att man tar texten på allvar.

Rent tekniskt uppvisar boken en lite annorlunda uppbyggnad än de flesta deckare. Historien berättas i en annan ordning än vi är vana vid, och det gör den mer oförutsägbar och därmed spännande. Dessutom finns ett sidospår, en sekt som i detta fall råkar vara ekologiska och solcellsberoende “miljömuppar” som jag tror symboliserar den risk som kan finnas i sekteristisk tänkande i allmänhet. Jag tror inte författarna försöker inbilla oss att ekohipsters (vi känner nog alla sådana?) är farliga; det är helt enkelt mindre kontroversiellt att ge sig på dem än någon religion. Miljömupparna får som sagt symbolisera miljöer vi bör ha lite extra koll på, särskilt om barn är involverade, eftersom de oftast inte har förmågan att förstå allt som händer. Jag kan förresten inte bli av med känslan av att trädkramarna och deras barn egentligen är figuranter för de många men ej organiserade som dagligen låter sig luras av låtsasmedia och falska nyheter. Hur många barn växer upp med föräldrar så långt ute på den alternativa sidan att det är skadligt? Det är en fundering man kan få efter att ha läst boken.

På plussidan finns också lagom miljöbeskrivningar och ett tydligt och lättläst språk. Inför 2020-upplagan av Svenska Deckarfestivalen har jag amatörforskat lite i vad deckare från Norrland “ska” innehålla och det handlar mycket om snö, snus och skoter. Detta är nedtonat i Vid skogens slut, och tur är det för klyschor kan vara trevliga och bidra till en stämning, men det kan också bli för mycket om man vill understryka att nu jävlar, nu är vi i Norrland! Sofia heter Winter i efternamn och det finns snö och kyla och skidor med i boken, men Norrlandsklyschorna tar inte mer plats än de ska. En passage om just skidåkning visar att författarna vet vad de skriver även vad gäller detaljerna.

Ska man peta lite så kan jag tycka att det åtminstone två gånger blir något för mycket av samhällsinformation som hellre platsat i Anslagstavlan på SVT i författarnas strävan efter att informera unga om vad som finns att tillgå för hjälp. En annons längst bak i boken, som bonusmaterial utanför texten, hade varit bättre. Referenser till Leif GW och andra verkliga personer kan jag också tycka daterar boken något, men det är i alla fall några år till dessa referenser blir litterärt jobbiga.

En sekt som utnyttjar barn, barn som skadas utan att förstå, vuxna som inte inser vad som händer; när detta konvergerar kan det bli riktigt sjukt och i författarduon Åström & Sandlunds debut betyder det brutalt våld mot barn. Vid skogens slut är inget actionraffel, trots att vissa detaljer kan vara tunga att läsa om. Men vill du läsa en psykologisk thriller om verkliga problem som förmodligen finns i de flesta skolor och som kan få dig att tänka på hur du själv kan hjälpa de som inte kan hjälpa sig själva, så är detta boken för dig.

Glenn, Svenska Deckarfestivalen

Bokfakta:

  • Författare: Sara Åström och Anette Sandlund
  • Titel: Vid skogens slut
  • Utgivningsdag: 2020-05-13
  • Förlag: Bokfabriken
  • Antal sidor: 382

Länkar:

Svenska Deckarfestivalen presenterar Åström & Sandlund