Erik Nilshammar

På Svenska Deckarfestivalen ser vi brett på definitionen av “deckare”. Mysterier av alla sorter platsar; det är i gränslandet mellan fantasy och skrönor som Erik Nilshammars böcker befinner sig. Exakt vad som menas får du veta på årets deckarfestival där Erik dyker upp i en intervju från skogarna i Hälsingland.

Erik Nilshammar är från Färila i Hälsingland. Han romandebuterade 2016 med Apokalypsen i Storå, den första boken om Storå-Tarzan och folket på Vidderna. Ett norrländskt inland där människor och förhållanden sällan är det som de till en början utger sig för att vara. Människorna stretar på, precis som de alltid gjort. Värnlösa står de när tillfälligheternas tombola börjar snurra och utlöser en oförutsedd räcka av händelser. Mitt i epicentrum hamnar Storå-Tarzan, skogarnas och viddernas son. Men vem är Storå-Tarzan? Han har i alla fall snart en galen patron, en blodtörstig grävling och nationella insatsstyrkan efter sig, det säger ju sitt. Allt medan Storå dras allt närmare undergången. Men högt ovanför Storå svävar en osalig och bitter ande. Ska anden lyckas rädda Storå från katastrofen?

Och på den vägen har det varit för Erik Nilshammar. Han har hunnit skriva klart sin Storå-trilogi och kom i sommar ut med novellsamlingen Gammelgrav som borde kännas intressant för de som gillar sådana skrönor man skulle få om man korsar Torgny Lindgren och Åsa-Nisse. Eller om Lars Molin och Stephen King skrev böcker i hop. Gammelgrav är en otillgänglig men verklig ravin i det nordvästra hörnet av Hälsingland som skär genom sandheden och mynnar ut i Ljusnan. Det sägs att där finns guld som vaktas av vittrorna. Guld som ingen tillåts hitta. Endast en tunn hinna skiljer oss vanliga bokläsare från denna värld. Allt som behövs är en liten rispa för att det som en gång glömts åter ska göra sig påmint. Gammelgrav innehåller 13 noveller om vad som händer när den tunna hinnan brister.

Redan som barn skrev Erik Nilshammar berättelser och som frilansjournalist levererade han texter till tidningar. Men att bli författare var aldrig något han önskade eller planerade för som ung. För bara fem år sedan tog han sig en veckas ledighet från jobbet och satte sig ner för att testa om det gick att skriva något intressant utan att något djupt hade växt fram under lång tid. Och det gjorde det.

– Det var inte så mycket motstånd. Jag tänkte inte att det skulle bli en bok, men testet gick bra. Det bara flödade ut en ny värld på skärmen framför mig, säger Erik.

Det som skulle bli den första boken, Apokalypsen i Storå, föddes ur ett minne – eller var det en dröm, Erik är lite osäker på exakt vad det var – om konstiga saker som kanske hade hänt eller som skulle kunde ha hänt i skogarna i Hälsingland. Parat med lite fantasi blev det tre romaner om Storå-Tarzan och hans vänner på vidderna. En besatt schaman, en mordisk krögare, en kemist i nazistuniform, veganer och en dement raggarkung tillhör det frodiga persongalleriet. Lite metafysiska dilemman, absurda vidrigheter och genremässiga frontalkrockar på det och man får en glesbygdsskröna à la Nilshammar. Och det är kanske inte så konstigt när inflytande kommer från bland andra Torgny Lindgren och Arto Paasilinna, TV-serien Hedebyborna (efter Sven Delblancs romanserie) och italienska spagettiwesterns av Sergio Leone.

 

Nu jobbar Erik med nästa projekt, en kriminalskröna som utspelar sig i 1700-talets Hälsingland. Mer om allt detta får du veta på Svenska Deckarfestivalen 11-14 november 2020 där Erik medverkar.

Länkar: