Efter att har skrivit böcker inom olika genrer gjorde Mattias Edvardsson megasuccé med spänningsromanen En helt vanlig familj (2018). Inte bara i Sverige, boken har översatts till 33 språk. Uppföljaren Goda grannar kom i sommar; uppfylls förväntningarna? Det svarar vår recensent på, innan Mattias Edvardsson själv svarar på frågor på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall.
Med en succé på den nivån som En helt vanlig familj fick är det inte alldeles enkelt att skriva nästa, tyngden från de gigantiska förväntningarnas ok är inte alltid så lätt att bära. Men nu har alltså Goda grannar kommit ut och jag hoppas att Mattias också kunnat andas ut. Allt talar för samma framgångar för den nya boken, den är riktigt, riktigt bra. Några teman som fångade mig särskilt är barns våld mot barn och livsfiktionens katastrofer.
Så vad handlar den nya boken om?
Sommaren 2015 lämnar Micke och Bianca Stockholm med barnen Bella, tre år, och William, sex år, för en flytt till Skåne. De hittar drömhuset i lilla Köpinge i närheten av Lund. Bianca har varit framgångsrik mäklare i Stockholm och vill fortsätta med det i Skåne. Micke är idrottslärare och har fått jobb på den lokala skolan i Köpinge.
Det idylliska villaområdet de flyttar till byggdes på tidigt 70-tal och är indelat i små gårdar, som alla består av fyra liknande villor och som alla har namn hämtade från Astrid Lindgrens värld; deras gård heter Bråkmakargatan. Husnumret är 13 men Bianca tvingar Micke att omedelbart vid inflyttningen ta bort denna olycksbådande siffra från husväggen. Annars verkar allt perfekt, Micke och Bianca har förverkligat den lyckliga familjedrömmen, men successivt krackelerar denna bild på många olika sätt.
Drygt två år efter inflyttningen, fredag den 13 (naturligtvis) oktober 2017 har Bianca varit med barnen och handlat till kvällens tacomys. Micke är på väg hem från jobbet. Bianca kommer på att hon glömt den fetaost som hon gärna vill ha till sina tacos. Hon lämnar barnen hemma för att cykla till ICA, det tar bara tio minuter, men när hon svänger ut från tomten blir hon påkörd och skadas allvarligt.
Är det en tragisk olycka eller är det något annat?
Den frågan är en kärna vars svar vi som läsare i ett ivrigt bläddrande letar efter. Författaren låter mig kunna gissa svaret på frågan en liten stund innan svaret uttalas i texten vilket är så skickligt. Det får mig att känna mig stolt över mig själv utan att ta bort något av spänningen.
Här finns ett ofta återkommande ord, ”föralltid”, som är något annat än ”för alltid”, som är Mickes och Biancas gemensamma mantra om evig kärlek, evigt liv eller kanske en tillvarons livboj att grabba tag i, en desperat dröm om något stabilt och hållbart i livet. ”Två ord som smält samman till ett. Precis som vi.” Starkt!
Mattias Edvardsson är en mästare på att i det lilla sammanhanget, familjen, de nära relationerna, både skriva fram thrillerns krypande obehag och spänning samtidigt som han i det lilla skriver fram det stora, det mer generella, många av dagens viktiga samhällsfrågor. Det här är en författare som ägnar omsorg även åt de minsta av biroller i dramat. Hon ”skrattade så att ballongbrösten guppade i den smaklösa Ellosblåsan med lila volanger” säger rätt mycket, både om den person som avses och den person som tänker det.
Det går att skriva en helt rak text, en kronologisk berättelse ur ett perspektiv, men det är riktigt svårt att göra det levande förläsaren. En del hoppar runt mellan många olika berättar- och tidsperspektiv vilket ibland kan bli rörigt. Någon gång har jag kommit fram till att tre är en bra siffra, tre berättarperspektiv innebär att vi som läsare verkligen kan lära känna dessa människor men samtidigt skapas en variation, ett dramaturgiskt liv i berättelsen som fångar oss, håller oss kvar i läsandet. I upptakten av Goda grannar är det ett bra tag Micke som håller i berättandet. På sidan 36 tillkommer grannen Jacqueline som berättare och på sidan 64 kommer hennes son Fabian in på banan. Resten av berättelsen rör sig mellan dessa tre röster. Fungerar fantastiskt bra.
Edvardsson tillfogar också ett annat riktigt bra berättartekniskt element, detsamma som finns i till exempel Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis och en debutant som jag läste nyligen, Maria Brobergs Bakvatten, och det handlar om att låta hela berättelsen röra sig kring en specifik punkt, en enda händelse, i detta fall olyckan där Bianca blir påkörd. Hela texten rör sig kring olyckan, fram och tillbaka, det som hände innan och det som händer efteråt.
Kombinationen av dessa två berättartekniker skapar bokens strukturella fundament och det är galet snyggt gjort, jag är djupt imponerad.
Goda grannar är skönlitteratur och därmed naturligtvis fiktion, en fantasi, en overklighet. Men den är också en fiktion som behandlar verklighetens farliga fiktioner på ett starkt sätt. I dess medvetna form kallar vi den ofta lögner och lögner med katastrofala konsekvenser finns det gott om i denna text. I dess omedvetna form kan vi kalla den för fördomar, okunskap, förutfattade meningar eller något liknande och även detta finns med i texten som orsaker till mycket elände. I gränsytan mellan den medvetna och omedvetna finns mycket intressant. Det kan handla om starka föreställningar om vilken sorts person jag själv är, vilka andra är, hur olika saker förhåller sig som vi på något plan tror på men som vi på något plan ibland kan ifrågasätta, kanske är det inte sant, kanske är det livslögner?
Jag tycker det tema om olika typer av livsfiktioner som går genom hela texten känns oerhört dagsaktuellt. I det lilla lokala kammarspelet ekar någonting som är mycket mer generellt och globalt med fake news, med växande klyftor, gated communities, medborgargarden, ökande rädsla för andra, för främlingar, en värld där avhumaniseringen av den andre rycker närmare. En förutsättning för att vi ska klara av att behandla andra riktigt illa är en livsfiktion som innebär att de andra egentligen inte är riktiga människor. Det här är farligt på allvar, det vet vi av historien, det är samma logik som nazismens syn på judar och vi vet alla konsekvenserna av det. Bra jobbat Mattias!
”En människa är ett då, ett nu, ett sen. Men när det som väntar inte längre väntar, när nuet är ett tomrum: vad återstår då?” Så mörkt, så vackert!
Bokfakta:
- Författare: Mattias Edvardsson
- Titel: Goda grannar
- Utgivningsdag: 2020-06-17
- Förlag: Forum
- Antal sidor: 357
