Bakom Millennium-kulissen

Millennium från en annan vinkel; så här har du aldrig läst om Lisbeth Salander! Svenska Deckarfestivalen intervjuar rådgivaren och översättaren.

För att en internationell svensk thriller ska bli till behövs ett helt team. Författaren jobbar inte ensam, och när Svenska Deckarfestivalen tittar bakom Millennium-scenen träffar vi Yoko Kawabata (Sundsvall) som har översatt David Lagercrantz senaste bok Hon som måste dö till japanska, och IT-konsulten David Jacoby (Kristianstad) som har sett till att datortekniken i Lagercrantz böcker blir rätt.

Vad innebär det att vara teknisk rådgivare i IT-frågor för Millennium, David?

– Lagercrantz konsulterade mig i teknik med fokus på IT-säkerhet och hacking. För att förklara det enkelt så kan vi säga att jag blev Lisbeth Salander i böckerna, jag hjälpte till att designa olika hack och intrång som Lisbeth skulle göra, samt förklara hur tekniken fungerar för Lagercrantz så kan kunde skriva om det och formulera sig på sitt eget vis.

David Jacoby är en erfaren IT-konsult men det var slumpen som gjorde att han fick jobba åt Lagercrantz.

– Jag har jobbat med IT-säkerhet, penetrationstestar, hacking i över 20 år och varit rådgivare och konsult/expert i flera andra projekt, exempelvis Stoppa Tjuven och böcker som Svenska Hackare. Men det var faktiskt inget med det som gjorde att Lagercrantz kontaktade mig. Vi har en gemensam vän som tipsade om mig, och det var på den vägen som jag och Lagercrantz fick kontakt med varandra.

Hur var David Lagercrantz kunskaper om IT-säkerhet innan han konsulterade dig?

– David var inte speciellt insatt, det var mycket jag fick förklara. Men mycket handlar nog om att gemene man inte har riktigt koll på hur saker fungerar på riktigt. Nästan alla har hört talas om ett datorvirus, en hacker, men vet inte detaljerna. Det blev ganska svårt ibland att förklara tekniska detaljer när David inte hade grunderna.

Vilka IT- eller hackermyter finns med i någon av Davids tre böcker?

– Hela tanken med att ha en teknisk rådgivare är ju att inte ha några hackermyter.

David Jacoby.

Borde folk veta mer om datasäkerhet i allmänhet?

– Ja absolut, IT och datasäkerhet är något som finns i våra liv vare sig vi vill det eller ej. Vi måste ta det på allvar, och framförallt ta vårt ansvar för att skydda vår egen identitet. Om vi inte tar vårt ansvar, vem gör det då?

Vad är det enklaste vi vanliga deckarläsare kan göra för att säkra oss en smula mot hackers av olika slag?

– Det finns ett par enkla saker som vi vanliga svenssons borde göra, de kommer låta jättetråkiga men here it comes:

  • Inte återanvända samma lösenord överallt!
  • Uppdatera program på datorer/mobiler!
  • Använda säkerhetsprogram som antivirus, de gör nytta.

Vad tycker du själv om Millenniumböckerna?

– Jag har valt att inte läsa böckerna själv eftersom jag vill behålla den personliga mystik jag har efter varit involverad. Det känns bäst så faktiskt.

Är det roligt för dig som jobbar seriöst med IT-säkerhet att en hjälte i världens största svenska boksuccé är en hacker?

– Ja, det finns otroligt mycket film och litteratur som involverar IT-säkerhet och teknik, mycket mer än vad många tror. Jag tror även att det kommer komma mer och mer av den sorten, speciellt olika kriminal- och deckarböcker. IT-säkerhet, big data, massövervakning, avlyssning, spårbarhet är något som gör vilket deckare som helst spännande.

Läser du deckare/thrillers i övrigt?

– Jag läser bara facklitteratur och just nu är jag fokuserar på psykologi, beteendevetenskap och information om hemliga sällskap.

Kan du själv tänka dig att skriva en rafflande technothriller med dina kunskaper från branschen?

– Det har jag tänkt många gånger faktiskt, hade varit OTROLIGT spännande att göra det!

Nästa steg, efter författarens tusentals timmar bakom tangentbordet, är att få boken utgiven och i bästa fall i fler länder än Sverige. Då måste texten överlåtas till översättare. Millennium är en av världens största thrillersuccéer, läses i många länder, och delvis måste man tacka översättarna för det. Det är bara 0,12 procent av alla människor som pratar svenska, men i Sundsvall jobbar översättaren Yoko Kawabata som hjälper till att få ut böcker till de 1,92 procent av Jordens invånare som pratar japanska. När det gäller de senaste böckerna i Millenniumserien anlitade förlaget två översättare för att den japanska utgåvan skulle komma ut fortare på marknaden. Yoko översatte första halvan av Mannen som sökte sin skugga och den andra halvan av Hon som måste dö.

Yoko Kawabata föreläser på Universitetet i Dalarna.

Hur mycket jobb är det egentligen?

– Det kan ta fyra månader för en bok. Det beror lite på hur mycket annat arbete man har, jag har ju också ett annat jobb för att komma ut lite och träffa folk. Det är inte så nyttigt att sitta inne sju dagar i veckan och bara skriva. Sedan tillkommer tid för korrektur, det görs i två omgångar. För en vanlig bok kan hela processen ta ett helt år, men med Millennium ville förlaget lansera den senaste boken över hela världen samtidig så vi var två översättare som jobbade samtidigt. Vi fick manuset i februari 2019 så boken var färdigskriven av Lagercrantz redan då. Men japanska tar mycket mer tid att översätta till än de flesta andra språk, så i Japan kommer boken ut lite senare än i resten av världen, först nu i december.

Hur kommer det sig att en japansk översättning tar längre tid?

– Språket är väldigt annorlunda. I europeiska språk som engelska, tyska, franska, italienska är ordföljden ungefär den samma, så man översätter från början av en mening till slutet. Men på japanska kan man börja med meningens andra halva, och sen kommer första halvan. Så man måste göra om alla meningar. Det är lite som att man måste skriva boken en gång till från grunden. Man kan göra en översättning som är mer lik originalsvenskan men då måste man skriva om översättningen senare för att det ska låta mer som naturlig japanska. Och det är ju en massa andra uttryck på japanska. Japanska använder flera konjunktioner, som och, eller, för, men, och så vidare i början av meningar, men så är det inte på svenska, så man måste också bygga om meningarna för att hantera sådana små ord.

En viktig roll i bokbranschen är förlagets redaktör. Hur jobbar den japanska redaktören?

– Japanska redaktörer är nog mer petiga än svenska, haha! Även de japanska korrekturläsarna. Kanske gjorde huvudpersonen något för en vecka sedan, men om man läser om den svenska originaltexten så var det tio dagar sedan. En logiskt fel från författaren som kanske inte den svenska redaktören upptäckte! Då påpekar den japanska redaktören detta och vi översätter inte “en vecka” utan ändrar det till “tio dagar”. I deckare är det många detaljer som ska stämma och det gör det svårt. Om det dyker upp större fel så måste vi fråga författaren om hur vi ska göra.

David Lagercrantz. (Foto: Anna-Lena Ahlström.)

Yoko har översatt drygt tio deckare till japanska, bland andra Leif GW Persson, Anna Jansson, Håkan Nesser och Rolf & Cilla Börjlind. Har David Lagercrantz böcker varit annorlunda att översätta än andra svenska deckare?

– Det är många utomlandsscener i Millennium, med många främmande namn. När de översätts till japanska kan vi inte bara översätta bokstäverna till japanska motsvarigheter, utan man måste höra ljudet av namnet och använda japanska tecken som illustrerar ljudet. Ett exempel: Låt oss ta IT-konsulten David Jacoby. Används det ett svenskt eller engelskt uttal av efternamnet? Svaret på den frågan avgör vilka japanska tecken jag ska använda i översättningen. Japanska har två olika alfabet samt tusentals tecken importerade från Kina från 800-talet och framåt, och de tre skrivsystemen blandas hela tiden, beroende på vad det handlar om i en text. Som översättare måste jag ta reda på hur alla namn, ortsnamn, vägar och så vidare uttalas i aktuella landet. Är det ett vanligt förekommande namn kan man hitta ljudexempel på forvo.com men jag försöker alltid prata med människor med det aktuella språket som modersmål. I Sverige bor människor från alla möjliga hörn i världen, så man kan alltid hitta någon att fråga.

– Det finns också kulturella koncept som är svåröversättliga, då inte alla seder eller matvaror finns i Japan. Om till exempel mesost skulle dyka upp i en svensk deckare, då får man nog översätta det som “söt ost från get”. Ordet mesost finns inte i Japan, så det blir mer en förklaring än ett ord. Lite samma sak får man göra när det gäller svenska namn. Vissa engelska namn har man koll på i Japan men man tycker de svenska namnen är förvirrande. Så om det finns några Gunilla eller Kerstin med, så vet man inte ens om det är tjej eller kille. Då löser vi det ofta med en namnlista i boken, så att man kan bläddra och kolla upp vem som är vem. Mikael Blomkvist förklaras i listan som “ägare och journalist på tidningen Millennium”. Agneta står uppförd som “Lisbeths mamma”.

En vanlig konstruktion av svenska efternamn är en kombination av två naturfenomen, som till exempel just Blomkvist. På japanska skulle det bli mycket konstigt om man översatte till de japanska orden för ”blom” och ”kvist”. I stället översätter man fonetiskt, rekonstruerar hur Blomkvist låter på svenska med japanska tecken. Men då blir det i stället svårt för Yoko med ordlekar som när Mikaels flickvän skämtar och kallar honom Blomsterkvist.

– Det gick helt enkelt inte att översätta ordvitsen som det står i det svenska manuset. I bland får man stryka ord eller meningar som inte kan fungera på det andra språket. I det här fallet fick jag skriva “en kvist som har blommor” på japanska som en egen förklaring, som står som en fotnot i den löpande texten, i parantes. När man översätter från engelska till svenska och det finns ordvitsar, kan man ju skriva ordvitsen på engelska och svenskarna förstår den, men det går ju inte att ha svenska ordvitsar med i en japansk bok, avslutar Yoko.

Så går det alltså till när en internationell thriller blir till. Men vi kan inte lämna Millennium utan att ytterligare koppla serien till Sundsvall. David Lagercrantz har nämligen jobbat i Stenstan. 1986-87 var han kriminalreporter på Sundsvalls Tidning (ST). Det var hans första riktiga jobb som journalist efter att ha jobbat på Volvos personaltidning. David blev kompis med advokaten Pelle Svensson och minns tiden i Sundsvall som lärorik. I en krönika i ST skriver han följande:

– Men det var där och då i Sundsvall jag började begripa yrket och förstå värdet inte bara av research och journalistiskt grävande utan också av detaljen, den lilla detalj som ger liv åt de stora dramerna, och jag är nu efteråt djupt tacksam att jag fick börja min karriär på ST. Det var där jag lärde mig stå på egna ben.

(För transparensens skuld: Yoko Kawabata är medlem i styrelsen till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall.)