Tre blodiga dagar i Sundsvall

Vi bjuder på en välmatad rapport från Svenska Deckarfestivalen 2019 i Sundsvall. Här får du dig till livs det mesta och lite till av vad som hände på denna vår sjunde alldeles egna festival.

Det stora svenska intresset för att läsa deckare har analyserats av forskare, kommenterats av professorer och uppmärksammats i media. Det är inte bara en hobby, inte bara lite bokmys en tisdag kväll. Deckare är ett nästan onaturligt stort fenomen. Upp mot hälften av alla böcker som säljs i Sverige är deckare. Hur kan det komma sig att man gillar att läsa så mycket om hemska saker? Så mycket att till och med hovet lägger märke till det och undrar vad det säger om bilden av Sverige utomlands. I Sundsvall tar man denna folksyssla på allvar och gör staden till blodets, dödens och våldets huvudstad, fast på ett bra sätt, när svenska och internationella deckarförfattare varje november kommer till Norrland för att berätta om sina poliser, detektiver, skurkar och konspiratörer i samtal, seminarier och publikmöten.

Svenska Deckarfestivalen 2019 är ett faktum. Tre dagar med i huvudsak svenska författare, men i år även deltagare från Island, Finland, Skottland och Danmark. Nu är det dags för en återblick på mycket av det som försiggick på deckarfestivalens sjunde upplaga.

Dag ett: “Förundersökning”
Onsdag 6 november samlades “de misstänkta” Sundsvallarna på “brottsplatsen” Quality Hotel för att lyssna på “de skyldiga” som berättade om sina “modus operandi”. Den första deckardagen invigdes av pensionerade kriminalpolisen Börje Öhman som tillsammans med författaren Jonas Moström skar av ett äkta spärrband. Sveriges Chicago kallade de staden. Kan det bero på vädret? Det första seminariet handlade om att skapa hjältar. Två relativt nya författare, Pascal Engman (tre böcker) och Anna Tell (två böcker) diskuterade sina huvudpersoner i bokserier som nog kan kallas thrillers mer än traditionella polisromaner. Anna Tells Amanda Lund kom till därför att hon saknade kvinnliga hjältar som gick lite längre än vanliga kvinnliga huvudpersoner, som det annars finns gott om i deckare.

Invigning med Börje Öhman (t.v.), Jonas Moström (mitten) och moderator Tomas Melander.

Nästa seminarium parade i hop Börje Öhman, känd för många som polis i Sundsvall, och författaren Arne Dahl, som än så länge skriver polisromaner, ofta om organiserade brott och specialgrupper inom polisen. Men vad finns det för likheter och skillnader mellan verklighetens och fiktionens poliser? Hur har kriminaliteten förändrats i samhället och på boksidorna? Arne Dahl tyckte dessutom skämtsamt att TV-serien Arne Dahl på SVT hade “tidernas mest fantastiska titel”.

Norrlandsfönstret var nästa programpunkt, och nu ökade polistätheten rejält på scenen eftersom tre av fyra deltagare var poliser eller pensionerade poliser. Klas Knutsson, polis sedan många år, romandebuterade 2018 med Snuten som hamnade i Sveg. Seppo Penttinen är nu pensionerad polis som i somras kom ut med deckaren Slakten på Kulturmagasinet. Och Linda H Staaf som växte upp i Östersund och numera arbetar som polismästare vid NOA (Nationella operativa avdelningen) i Stockholm. Hon debuterade i slutet av 2018 med Ulv i fårakläder, en spänningsroman förlagd till Åre där en kallblodig avrättning inträffar under pågående EU-toppmöte. Inom parentes sagt hann Linda nästan inte upp till Sundsvall eftersom hon kallades till ett möte på förmiddagen med andra polishöjdare i Stockholm med anledning höstens sprängningar. Snacka om dagsaktuell författare! I avdelningen för norrlandsdeckare deltog också Micael Lindberg, med tre böcker i bagaget, två om den fördomsfulla polisen Tore Jönsson.

På eftermiddagens sista timme, innan pausen inför författarkvällen, fick man välja: Antingen en stadsvandring med Jonas Moström, som har byggt sin författarkarriär på att skriva om Sundsvallstrakten. Ungefär 35 deckarfans valde att följa med författaren på vandring i de fiktiva mordplatsernas fotspår. Eller så fick man välja ett seminarium med Viveca Sten och Sofie Sarenbrandt, som avslöjade lite om hur de skapar spänning i sina böcker.

Onsdagens författarkväll började med Sofie Sarenbrant vars senaste bok Skamvrån börjar med att en flicka ligger på en tågräls. Hennes kommande bok skrev hon på bara 28 dagar, den utges maj 2020. Hon avlöstes av Jonas Moström som har organdonationer som tema för sin senaste bok, Skytten, med handling som utspelar sig i Uppsala.

Kristina Ohlsson var nästa författare på deckarscenen. Hon är aktuell med två böcker. Skrivboken handlar om hur hon har lyckats med en omfattande produktion som för det mesta har blivit succéer, som till exempel deckaren Henrys hemlighet. Kristina skriver böcker för båda barn och vuxna och har kommande böcker i båda kategorierna på gång. Hon berättade bland annat om varför hon har et intresse för USA och varför den senaste deckaren tar plats där.

Med en militär bakgrund är det inte konstigt att Anna Tells två böcker har kopplingar till både Afghanistan och Balkan, platser med oro som inspirerar till thrillers med politiska undertoner. En ny bok är på gång och den har handling från Libanon, där Anna har varit för att göra research. Överhuvudtaget detta med research var ett genomgående tema på deckarfestivalen i år. Många författare gör grundlig research, förfrågningar och för samtal med poliser, obducenter och jurister för att få både detaljer och strukturer korrekta.

Pascal Engman såg vi redan i fjol på Svenska Deckarfestivalen och hans nya bok Råttkungen är tyvärr aktuell på grund av kvinnohatande män i en särskild rörelse, incelrörelsen, som finns på nätet och som manifesterar sig i mord och våldtäkter i verkligheten. Pascal vill dessutom inte bara belysa könsterrorism, han vill också göra det roligt och attraktivt för unga män att läsa. En grupp som sackar bakåt när det gäller läskunnighet och kanske empatisk förmåga. Enligt Pascal främjar läsandet förståelse och han bakar därför in en massa kunskap från kvinnliga vänner och bekanta när han skriver. Som grädde på moset väljer han att skriva sina böcker i Chile under tre månader när den svenska vintern är som kallast, “inte en slump” hävdade han.

Nu till Viveca Sten som skriver om Sandhamn i skärgården i Uppland. Enligt en granne hade Viveca mördat 5% av de boende på orten i sina böcker, vilket börjar nå Midsomer-nivåer! Trots att hon inte alltid vet vem som är mördaren när hon börjar på en ny bok. Bokserien filmas för TV och Viveca hade en gång en statistreplik i filmen. Hon fick ta om scenen många gånger och fick även åka in till TV-studion för att lägga på extra ljud. Det ser enklare ut på TV!

Efter Viveca var det Jesper Stein som klev in på deckarscenen. Hans antihjälte Axel Steen verkar i Köbenhamn och är inspirerad av Gunvald Larsson i Beck-serien, men främst TV-Gunvald som vi känner i Mikael Persbrandts tolkning. Stein trodde att han skulle skriva för en huvudsakligen manlig publik men har fått många kvinnliga fans. Han menade också att epiteten Nordic Noir inte helt stämmer, då hårdkokta mörka deckare finns lite över allt. Jesper är tidigare journalist och i den rollen har han intervjuat brittiska deckarstjärnor. Nu skriver han själv krimi, som danskerna säger.

Arne Dahl och Anna Jansson var de två sista att intervjuas under onsdagen. Arne har gått från att skriva om särskilda polisenheter, A-gruppen och Opcop, till att skriva om en duo, Berger och Blom. Två ytterligare böcker om duon är planerad. Då han var 11 läste Arne thrillerförfattaren Fredrick Forsythes böcker “och går fortfarande i någon slags terapi för det”, upplyste han.

Arne Dahl (mitten) flankerad av två poliser.
Anna Jansson (mitten) intervjuas av Tomas Melander och Kerstin Bergman.

Anna Jansson är mycket produktiv och har för tillfället fyra bokserier gående. För att hinna med allt går hon upp 05.30 på morgonen och skriver i pyjamasen. Som i Jonas Moströms senaste bok är organtransplantation ett tema i den senaste Maria Wern-boken. En stor inspiration för Anna var hennes pappa, som var dyslektiker men duktig på att berätta muntligt. Anna har också tagit inspiration från vården där hon jobbade innan författarkarriären. Hennes senaste bokserie handlar om en ny huvudperson, Kristoffer Bark.

Någonstans här i mellan blev det också dragning i boklotteriet. Böcker för flera tusen kronor skulle bort och i år lottades den första bokhögen ut onsdag kväll. En lycklig vinnare fick med sig sju böcker hem.


Dag två: “Rättegång”
Historiska deckare är en undergenre för sig och med handling från 30-talets Stockholm skriver duon Anna Lihammer och Ted Hesselbom deckare om Carl Hell. 20- och 30-talet är en lite hetare del av den moderna historien som ett antal författare skriver om nu. Kanske för att vi är inne i en tid som påminner om förkrigstidens osäkerhet?

Svenska Deckarfestivalens fokus på barndeckare är skarpt och två författare som vet mycket om att skriva för alla åldrar är Kristina Ohlsson och Anna Jansson som i nästa programpunkt berättade om hur det är att skriva för barn jämfört med vuxna. Hur påverkas intriger, text och språk?

På tal om research; andra gör det på ett lite annat sätt. Till exempel Christoffer Carlsson som i sitt andra jobb som kriminolog redan har stora kunskaper och förmodligen kan konsultera sig själv. Han fick en fråga från författarkollegan Yrsa Sigurðardóttir om han kan tänka säg att skriva om andra platser, andra länder. Christoffer var lite tveksam till det. “Jag känner bara till två platser, min hemort och platsen där jag bor” blev svaret. Inte för att det är en omöjlighet att resa. Tove Alsterdal berättade om resor till Tjeckien där hon sökte upp gårdar som de lokala ortsborna inte ville medge att fanns, då de hade dåliga minnen och konnotationer. “Besatt” var ordet hon använde om sig själv när hon kommer på en idé och researchar den på djupet.

I ett eget seminarium deltog dessutom skotske Alan Parks och danska Jesper Stein tillsammans med Yrsa. Det de har gemensamt är att de skriver deckare om mörka och karga landskap, vare sig det är urbana eller naturliga. Alan Parks debutbok Blodig januari är den första av 12 som alla kommer att ha en koppling till en av årets månader. Hans “huvudkaraktär” är 70-talets Glasgow, som den gången absolut inte var den trevliga staden som den nu upplevs som.

Från Finland fick festivalen besök av Eva Frantz, vars “mörka hemlighet” enligt henne var att hon har jobbat en hel del som journalist i finska Melodifestivalen. Hon utgör också ungefär hälften av den lilla svenskspråkliga finska deckarmiljön, alltså finns det kanske bara någon enstaka finlandssvensk deckarförfattare utöver henne. Hennes två finska deckare kan således läsas direkt på svenska. Evas mardröm, att kliva ner i ett ishål för att isbada och känna ett lik under foten, delades av publiken. Den scenen var också inspiration för det konkreta skrivandet i en av hennes böcker.

Island har en växande deckarmiljö trots att de kom i gång sent, kanske inte förrän på 1990-talet. Från Island deltog i år Yrsa Sigurdardottir, som påpekade att Island nästan inte har kriminalitet alls. Då de första deckarna dök upp var det ett mord i dem och “alla” tyckte det var högst orealistisk. I isländska deckare dödas fler kvinnor än män, kanske för att det inte finns organiserad kriminalitet på ön, trodde Yrsa.

Torsdagen var också dagen för Deckarmelodikrysset, med Nisse Scherman som DJ och programledare. I bland har Nisse lite bisarr humor, för en av låtarna var Kiss me quickly med Elvis Presley och skulle hjälpa oss att komma i håg vad Sture Bergwall kallade sig förr!

Det blev också tid för en ny lotteridragning. Åtta böcker i prishögen denna gången, bland annat Håkan Nesser, Jonas Moström och Dag Öhrlund. Och hade man ännu inte fått nog med deckartips direkt från författarna, fick man också Svenska Deckarakademins nomineringar för deras priser, bästa svenska deckare och bästa till svenska översatta deckare. Som ett kvitto på den höga nivån på årets festival deltog två av de nominerade författarna på festivalen, Tove Alsterdal och Christoffer Carlsson. De nominerade i år var:

  • Alsterdal, Tove: Blindtunnel (Lind & Co)
  • Carlsson, Christoffer: Järtecken (Albert Bonniers Förlag)
  • Eriksson, Kjell: Den skrattande hazaren (Ordfront)
  • Grebe, Camilla: Skuggjägaren (Wahlström & Widstrand)
  • Sund, Erik Axl: Dockliv (Ordfront)

Vinnarna kan ni läsa om här.

Vad tyckte publiken då? Vi frågade Linda Vestergren som åkte upp till Sundsvall från Åkersberga utanför Stockholm. Hon är deckarfantast och i år var det andra gången hon besökte festivalen, efter att 2018 års festival gav mersmak.

– Författarsamtalen är guld för en sann deckarnörd. Anders Roslund och Christoffer Carlsson hade ett sätt som var alldeles underbart rörigt och roligt. De svarade inte ordentligt på en enda av moderatorns frågor men utstrålade massor av glädje och entusiasm för sitt skrivande. Det är nog det som skapar mest läslust för mig. Att få höra vad som inspirerar författarna och om deras skrivprocess är verkligt givande.

Linda Vestergren

Linda är dessutom lektör, med spänning och deckare som specialområde. Vad gör egentligen en lektör?

– En lektör och manuscoach hjälper författaren att vässa sitt manus och komma närmare utgivning. Om man väljer att ge ut sin bok på eget förlag är det viktigt att boken håller bra kvalitet. När jag lektörsläser tittar jag på alla de faktorer som tillsammans gör en bok läsvärd. Storyn är enormt viktig men för att den ska nå fram måste det finnas en dramaturgi som drar in och behåller läsaren i berättelsen. Karaktärer, gestaltning, miljö och detaljer är andra bärare som gjuter liv i den, förklarar Linda.

Som manusrådgivare menar Linda att dramaturgin i boken är viktig. Presentation, konflikter, vändpunkter och klimax. Hennes bästa skrivtips är att allt i berättelsen ska ha ett syfte och föra den framåt.

– Läsaren är medskapande till berättelsen och blir uttråkad om du berättar samma sak mer än en gång. Och det räcker med en antydan när du planterar och lägger ut ledtrådar. För att skapa spänning kan du arbeta med tempot genom faktiskt sänka det, genom att blåsa upp en händelse eller beskriva sinnesförnimmelser och andra detaljer ingående. När mördaren närmar sig i den mörka källaren, hur låter det när huvudpersonen håller andan, hur känns det? Och när allt redan är så illa det kan bli, skruva till konflikten ytterligare ett varv. Sen går det ändå att göra det ännu värre. Och värre…

Dag tre: “Fredag i finkan”
Dag tre började med true crime, brott i verkligheten. Hannes Dükler och Ingemar Westlund berättade om fallet där Ingemars fru dog och han blev misstänkt hustrumördare. En hemsk historia där polisen bland annat klädde upp grisar och körde över dem med en åkgräsklippare för att testa om skadorna på Agneta kunde komma från den. Sanningen var en helt annan och skulden låg hos Skogens konung. En rättskandal som nu finns dokumenterad i boken På osannolika skäl. Det som förut kallades kriminaljournalistik har fått ett mycket stort uppsväng och är numera mycket populärt i böcker, i tidningar, på TV, radio och i poddar. Veckans brott och Brottsjournalen i TV är kanske de mest kända exemplen.

Fredagen fortsatte med Anders Roslund och Christoffer Carlsson tillsammans på scenen, på temat brott i verklighet och fiktion. Om bland annat teknisk research. Därefter kunde man lyssna på ett seminarium om Maria Lang (egentligen Dagmar Lange), Sveriges första deckardrottning som självklart har kopplingar till Sundsvall. Under några år arbetade hon som lärare i deckarstaden Sundsvall. Den lokala deckarförfattaren Olle Håkansson, som också är med i festivalens arrangörsteam och styrelse, berättade om sin mamma som hade Lang som “fröken”. Vi fick också se hur det kan se ut i Langs hemort Nora, eller Skoga som den heter i böckerna. I Nora kan man mordvandra i Langs fotspår. 2019 är det exakt 70 år sedan Langs debutroman Mördaren ljuger inte ensam kom ut. Med på scenen: Lang-kännarna Ellen Metall och Lotten Glans, förutom moderator Kerstin Bergman, som insiktsfullt analyserade Langs plats i historien.

I fjol delades Lilla Sherlockpriset ut för första gången, ett pris som ska uppmuntra och belöna ungdomar i Medelpads högstadieskolor att skriva deckare, thrillers och kanske skräck i novellform. I år deltog 64 ungdomar, mer än dubbelt så många som 2018. Vinnarna tillkännagavs på festivalens sista dag i en alldeles egen programpunkt, med utdelning av blommor, diplom och check till de fyra vinnarna. Ett pris för särskild kreativitet i skrivande gick till Jennifer Lundqvist, och tre priser för litterära insatser: Gustav Tåström (3:e plats), Lisa Marie Högdahl (2:a plats) och Ofelia Ehnberg Ahola (tävlingsvinnare).

Vinnarnovellerna kommer du att kunna läsa här på hemsidan inom kort.

Många andra ungdomar fick prata med författare som vi skickade ut till skolor i Sundsvall. Till exempel fick Bredsand skola besök av Annika Widholm som berättade om sina barnmysterier, och Västermalmskolan fick besök av Alan Parks. Praktisk att slipa sina engelskkunskaper med en professionell engelsktalande språkbrukare.

Avslutningsvis kunde man på deckarfestivalen få ett smakprov på en kommande teaterföreställning. Nästa år kommer Teater Västernorrland att spela pjäsen An Inspector Calls, med den svenska titeln Mordet i Midlands. Pjäsen skrevs av J.B. Priestly och spelades för första gången 1945. Den har filmatiserats ett antal gånger och även gjorts som TV-serie i England. En klassisk engelsk deckare i form av ett kammarspel. På deckarscenen tog skådespelare från Teater Västernorrland sig an valda stycken ur manuset.

En (oplanerad) röd tråd under Svenska Deckarfestivalen 2019 var hur mycket bokförlagens redaktörer jobbar med författarnas manus. Flera av författarna förklarade hur man jobbar tillsammans med en redaktör. En litterär redaktör är ett bollplank och kan jobba med allt från motivation och tips till att helt enkelt begära att vissa avsnitt stryks. “Inte spännande!” hade en redaktör sagt om en hel sida i en författares bok, och hen fick då skriva om det hela. Kanske är redaktörerna lite underskattade när vi läser en bok? Få så kallade förlagsförfattare undviker den röda pennan. Tove Alsterdal hade till och med varit Liza Marklunds redaktör i början av hennes deckarbana, så där blev det lite av en metanivå; en deckarförfattare som är redaktör åt en annan deckarförfattare.

Som om inte ett fullmatad scenprogram var nog kunde man i bokhörnan under hela festivalen fynda böcker från författarna man nyss hade lyssnat på från scenen. Bokbordet var i år förbättrad och bokhandlare Lennart bjöd till med en rabatt som märktes, bara 200 kr för en inbunden bok. Det motsvarar upp till 25% rabatt så om man köpte fyra böcker och samtidig plockade med sig den gratis pocketbok som ingick i deckarfestivalens veckopass, så hade man tjänat in nästan hela festivalbiljetten! Bästsäljaren blev Råttkungen av Pascal Engman, en thriller om den skogstokiga incel-rörelsen.

Sedan är det ju så att inget deckarevent kan undvika att nämna Martin Beck (vilket hände flertalet gånger under festivalen) eller Leif GW Persson. Så var det naturligtvis också hos oss. Vid ett tillfälle rusade nämligen ett gäng tonåringar fram till sin lärare och berättade att en väldigt känd personlighet fanns på festivalen! När de frågades om vem det var, så sa de “GW Persson!” Tyvärr var inte Leif GW hos oss i år och deckarpersonligheten de hade sett var festivalens ordförande och medmoderator, Tomas Melander. Kanske var det skägget och käppen som påminde om deckarfarbror GW?

Ja, sån’t kan man få vara med om på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall!