2018 delades Lilla Sherlockpriset ut till fyra elever i Medelpads högstadieskolor. Denna novellen, Flingor av snö av Ella Sjögren, vann första platsen i tävlingen. Ella gick i klass 8C på Hagaskolan i Sundsvall när hon vann tävlingen. Övriga vinnare har presenterats i novellserien under hösten.
Blodet letade sig fram ner mellan springorna i trägolvet. Det forsade ut genom såret från pistolskottet på den högra sidan av magen. Ansiktet var likblekt.
Det var den 2 december år 1928. Hon hade längtat till den här dagen hela sitt liv. Snart skulle hon aldrig behöva träffa honom mer. Hon skulle aldrig sakna honom. Aldrig. Hon slängde den färdigpackade väskan över axeln. Blåmärket hon fått på ryggen kvällen innan, av pappan, skavde av väskan.
Den kyliga luften svepte i hennes ansikte. De skulle lämna staden om exakt en timme och tre minuter. Hon och hennes två år yngre syster tittade tillsammans ut över det snötäckta landskapet. Det var en kall morgon utan ett moln på himlen. De befann sig utanför den stora villan. En så stilla och fridfull dag skulle förändras på en sekund.
Han skulle inte komma hem förrän sent på kvällen, men systrarna var rädda att bli upptäckta ändå. Hon plockade med skakiga händer fram tågbiljetten ur ryggsäcken för att se den och verkligen förstå att de skulle därifrån. Det var mer än en tågbiljett, det var en biljett till frihet. Idag tänkte de rymma och aldrig komma tillbaka igen.
Mitt i alla fantasier och drömmar hörde de knarret i snön, det de fasade för att höra.
Det susade genom springorna i vedboden. Den fungerade bra som gömställe. De tysta, men tunga andetagen plågade henne. Dörren rycktes upp framför dem. Pistolen han hotade dem med skakade i hans hand. Det var så uppenbart. Han måste ha kommit hem tidigt, sett fotspåren i snön och reagerat. De var egentligen inte tillåtna att lämna huset utan pappan. De hade aldrig vågat säga emot eller bryta mot hans strikta regler.
Så avfyrades skottet.
Tiden efter mordet var såklart traumatisk. Att se en familjemedlem dö mitt framför ögonen på en lämnar hemska bilder, tankar och skuld. Att som sjuttonåring få dessa bilder i huvudet gjorde det inte lättare att bearbeta tankarna. Borde hon känna skuld för det som hänt, för att hon tog den enkla vägen ut? Var det rätt att bara springa därifrån? Sjuttio år senare hade hon fortfarande inga svar. I den stunden fanns ingen annan utväg än att göra som hon gjorde. Det var ett val mellan systerns och pappans liv. Hon minns tydligt hur både lättnad och ånger gick igenom hennes kropp när hon slet pistolen ur hans hand och sköt sin egen pappa och samtidigt räddade sin systers liv den morgonen.
