Recension: Mareld av Camilla Sten

Mareld heter den tredje delen i Camilla och mamma Viveca Stens rysarserie om Tuva och Havsfolket.

Det finns ett stort tematiskt grepp i boken som tar sin utgångspunkt i omsorgen och viljan att rädda Östersjöns vattenvärld. Östersjön som världens kanske mest förorenade innanhav.

Historien tar sin början med att Waxholmsbolagets båt Sandhamn förliser på sin väg ut i skärgården i adventstid. Under mystiska omständigheter kör den fast i isen som plötsligt lagt sig och tar båten med sig ner i djupet. Ur djupet lyser ett skimrande blågrönt sken.

Den familjära julstämningen för några familjer som valt att fira jul ute i skärgården tillsammans får en mörk fond av den närmast övernaturliga olyckan. Den stämning av Saltkråkan och skimrande sommarfjärdar med bullar och saft är som bortblåst. Trots att all rekvisit för en skärgårdsidyll i vinterskrud vilar runt hörnet så blir jullovet denna gång en allvarsam och farlig tid tillsammans.

Huvudpersonen Tuva lever med dubbel identitet, både som en bland människorna och som en av havsfolket, och hon dras tillsammans med sin kamrat Rasmus och kompisen Maria och ”allt i allot” Österman in i en skrämmande kraftmätning mellan Sjörået och människorna som befolkat öarna och skärgården.

Innan jullovet är till ända har tillvaron vänts upp och ner för ungdomarna och blivit en kamp på liv och död. Sjörået, odjuren Nurmandir, ”Strandvaskare” och hungriga strömningar regerar i havet och den enda som kan ta upp kampen med dem ute i havsdjupen är Tuva med hjälp av sina vänner.

Det blir en kamp som måste föras med såväl magiska runor, besvärjelser och med hjälp av alla skogens väsen älvorna, tomtarna, vättarna och den ståtliga Bäckahästen. Men i grunden är det den fjortonåriga Tuva som måste dra det tyngsta lasset. Det rasande Sjörået har i sin hämndlystnad mot jordmänniskornas hänsynslösa ockupation av skärgården med alla sina öar bestämt sig för att ta tillbaka sin förlorade värld.

Långt nere i Kanholmsfjärdens djupgravar måste Tuva försöka tämja den flodvåg som Sjörået släppt lös för att översvämma skärgårdsöarna och låta havet ta tillbaka sitt förlorade rike. Det hot mot människorna som dessutom legat i möjligheten att Sjörået skulle lyckas sakta ner golfströmmens hastighet för att sänka temperaturen i Östersjön kommer också det på skam tack vare vår hjältinnas okuvliga mod. Tuvas seger mot Sjörået blir dock inte utan egna offer men det är något som läsaren själv bör få uppleva vid läsningen, nedbäddad i favoritfåtöljen framför den öppna spisen när mörkret smyger på.

Mareld är en jättespännande bok, med svärta, som sätter barnens eller ungdomarnas upplevelser i centrum och det känns mycket autentiskt och äkta. De bär både kampen och hoppet.
Att vi dessutom får ta del av väldigt gemytligt skärgårdsliv där den vuxne skärgårdsbon heter Österman och hunden Bellman är bara en härlig blinkning åt svunna tiders skärgårdsskildringar och romantik.

Boken avslutas med tio tips till alla för att hjälpa till och rädda Östersjön.

Camilla Sten deltar i Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 2018.

Tomas Melander / Svenska Deckarfestivalen Sundsvall